Hatten av för Oscars

Hallå där!

Ibland får man nypa sig i armen. Är jag med i en film, eller? Men nej, jag har bara varit med på en helt normal teaterresa med ett gäng seniorer från södra Närke. 

Vi klev på den tjusiga dubbeldäckaren i gryningen på vår lilla ort och sedan plockade vi upp hågade resenärer ut efter vägen. Vi gjorde depåstopp och fyllde på med kaffe och mat och lättade på trycket. Lite försenade kom vi iväg från matstället, men vår chaufför pressade foten på gaspedalen. 

När vi närmade oss Kungliga Huvudstaden var det som att åka in i en vägg. Tvärbroms. En kilometerlång orm av röda bakljus var det vi hade framför oss. Något hade inträffat och vi rullade fram en halvmeter i taget. Klockan rullade fram desto snabbare. Klockan 15.00 skulle föreställningen Trassel börja och vi satt fast tre kvart därifrån. - Det här går aaaldrig, tänkte vi närkingar. 

Men vår hjälte till chaufför lyckades förhandla till sig en kvarts frist, så 15.12 lämnade vi ytterkläderna på bussen och rusade in i foajén med biljetterna i högsta hugg. Över allt stod det personal beredda att checka och visa till rätta. När vi klev in i salen fick vi applåder av publiken som väntade! Nu kunde vi pusta ut och njuta av förvecklingar, snabba repliker och Ola Forssmeds otroligt lealösa kroppsspråk.

Några timmar senare bordade vi ett skepp i hamnen och åkte till havs. God mat och dryck fick vi. När vi vaknade efter en glad festkväll och en lugn natt befann vi oss i ett annat land. Mobilen var inställd på väckning en timme före frukost, men tidsomställningen lurade upp oss en timme för tidigt.

Vad sägs om en chokladfontän till frukost?

Den lugna skärgårdsmiljön förbyttes till mer dramatiska syner.

Plötsligt mötte vi stora militära fartyg, fransk- och tyskflaggade jagare, och små snabba ribbåtar som cirklade runt färjan. Jag fick ett sms: - Ser ni U-båten? Vi hade tydligen hamnat mitt i en Nato-övning.

Från fars till drama - ibland är verkligheten mer spännande än dikten.  

Bus eller godis

God morgon!

Sista helgen i oktober hade jag laddat upp med en stor skål lösgodis på bänken i hallen. Var det inte då som vi brukade få besök av häxor, spöken och monster? Bäst att vara beredd! Men nej, inte kom det ett enda litet oknytt den helgen och Maken och jag såg till att skålens innehåll försvann undan för undan. När nästa helg närmade sig såg jag ju av annonserna i tidningen att det var dags för Halloween! Ny rusning till godishyllan. Denna gång fick vi hjälp att tömma skålen. Jag frågade ett gäng: - Vad skulle hända om jag valde bus? och jag fick ett generat leende till svar: - Ingenting! Men jag skulle aldrig riskera att stå utan godis! Huvva!

Jag har börjat mata fåglarna inför vintern med solrosfrön och talgbollar. Det är en väldig aktivitet vid lunchdags. Här trängs talgoxar och blåmesar med steglitsar och nötväckor. Ibland kommer det en hackspett och tränger sig före i kön. 

Joy har varit hemma hela helgen och hjälpt oss att vinterbona trädgården. Vi åkte och gratulerade Lilla V en av dagarna. Hon stod på förstukvisten och tog emot i prinsessklänning och halsband. Hon ropade ivrigt: - Vi har tårta!!! Och det stämde. Den jättegoda godistårtan hade tre tända ljus som Lilla V blåste ut med en enda pust.

Nu är det allt bra mörkt ute. Klockan är 06.00 och det är kolsvart utanför fönstret. Idag blir det jobb på Kupan och medlemsmöte på Casselgården.

Ha en fin höstdag, du med!