I onsdags var Maken och jag i Kunskapens Hus och lyssnade på ett föredrag om Sigge Stark, eller Signe Björnlund, som hon egentligen hette. Hon skrev 140 romaner och otaliga följetonger och noveller men tjänade inte mer än 30.000 riksdaler sammanlagt. Hon och hennes man var ständigt utan pengar, trots att hennes böcker sålde som "smör i solsken". Det var därför som föredragshållaren, lokalreportern Björn Palmqvist, kallade föredraget Sigge Stark - författarslav.
Björn samlar på allt om Sigge Stark och har lyckats få ihop 120 av hennes romaner varav 90 är originalutgåvor. Intressant är att notera att Sigges farmor, Gustava Petersén, drev ortens ståtliga järnvägshotell en gång i tiden och att Sigge som ung kom hit som hemhjälp i prästgården. Annars så tillbringade Sigge den mesta tiden i Värmland. I Mannikhöjden drev hon kenneln Rex där hon hade många vackra Grand Danois-hundar.
Hennes böcker förbjöds på biblioteket. Man tyckte att de inte var lämplig läsning för unga, men ändå har de säkert varit en inkörsport för många att börja att läsa böcker.
Flera av ortens bloggare fanns på plats och åtminstone två av dem har rapporterat från kvällen. Läs mer här i epsilons blogg och här i janneälgs blogg.
2 kommentarer:
Visst läste man Sigge Stark i tidiga tonåren, hennes böcker hade ju en dragning åt det för ett tonårshjärta romantiska hållet. Kommer också ihåg att man, dvs jag, läste "Driver dagg, faller regn" en anna roman av samma kategori som väl heller inte ansågs tillhöra den s k finlitteraturen. Detta kombinerades bl a med Agnar Mykles "Sången om den röda rubinen" som då fortfarande ansågs som högt kontroversiell (tror INTE jag talade om för mina föräldrar att jag läste den i så unga år).
PO66
Det är verkligen ett gripande människoöde. Tänk om hon fått ägna mera tid åt varje bok - hur skulle hon då betraktats?
Skicka en kommentar