Fyr och flamma

Och så här blev kvällen:
Efter goda små smörgåsar och hembakad tårta äntrade vi scenen i Bälsås och fyrade av vårsångerna: Vintern Ra, Under rönn och syren, Uti vår hage, O hur härligt majsol ler och Sköna maj välkommen! Det lilla huset har en jättefin akustik, och åldermannen i byn jämförde oss med Lundasångarna. Inte illa. - Det blir ingen vår för oss i Bälsås om inte ni kommer hit och sjunger först, sa han!

I Baggetorp hade elden hunnit så här långt. Det var rätt många samlade på gärdet och eldsjälen ordnade med våra mikrofoner, hälsade välkommen och så sjöng vi. Vi hade knappt satt i oss sista tuggan av Bullens pilsnerkorv, så smällde eldsjälen av fyrverkeriet. Det kom så plötsligt att hundarna for vettskrämda åt alla håll med hussar och mattar i änden på kopplen.

Här anländer vi till Mullhyttans hembygdsgård. Den lilla elden sprakade på flotten. Mullhyttan må ha en liten eld, men deras fyrverkeri är desto pampigare. Maken och jag stannade för ovanlighetens skull kvar och tittade på det. Vi fick vänta tills dess att mörkret hade sänkt sig tillräckligt för att det skulle bli synas bäst. Då var klockan 21.45.

Jag knäppte en hel del med min lilla Olympus, men det är inte lätt att fota fyrverkerier.

Idag har vi äntligen deklarerat och snart blir det våffelkalas hos den lilla familjen. Unga fröken fyller ett halvt år idag!

Sköna maj välkommen!

Jaha, så är det dags för årets sånginsats, som Bengt Feldreich/Benjamin Syrsa brukar säga. Det är dags för vår Valborgsmässoturné med Mulhyttans Bygdekör.

Vi startar i den lilla byn Bälsås, i deras fina lilla samlingshus med scen och bardisk och allt. Där vi brukar vi bli bjudna på smörgås, hembakad tårta och kaffe. Efter våra frejdiga vårsånger händer det att vi får varsin ros.

Sedan åker vi vidare till Dormen, Baggetorp. På en stor åker eldar man en rejäl brasa. Byns eldsjäl, ursäkta vitsen, springer mellan elden, mikrofonen och fyrverkeriet. När applåderna tystnat får vi varmkorv med bröd.

Sista anhalten är centralorten Mullhyttan och deras hembygdspark. Där brinner det en liten eld på en flotte i dammen. Hembygdsföreningens ordföranden hälsar välkommen från scenen. Vi brukar varva med vårtalaren, i år blir det Sten-Ove från Hasselfors. När de sista tonerna klingat ut, blir det korv, även här.

Sedan far man mätt och belåten hem till sitt.

Så ungefär kommer det att bli ikväll, bara så att ni vet!

Körsbärsblom

Det är synd att man ska behöva sitta inomhus i åtta timmar sådana här dagar, när växtligheten exploderar i färgkaskader. Jag vill vara med, inte missa något. Företaget planterade japanska körsbärsträd på området för två år sedan. Igår slog de ut.

På lunchen hinner man ta en liten runda. Jag har en entimmeslunch, så jag hinner äta med mina kompisar och sedan ta en skön promenad, gärna längs den bruna ån.

Idag fanns det gott om kabelekor längs åkanten. I skogskanten växte drivor med vitsippor och harsyreblommor. Kommer ni ihåg hur man tuggade på harsyrans blad som barn?

Ikväll har det varit körövning igen. När vi kom ut, Ingalisa och jag, stannade vi till. En koltrast satt högst upp i den stora björken i prästgårdens trädgård och drillade toner klara som vatten. Vilken sångare!

Nu är det snart dags att krypa till kojs. Katten ligger redan ihoprullad i fotänden på sängen. Jag ska se om jag kommer något kapitel vidare i den bok jag läser för tillfället, men det är troligare att jag tuppar av innan dess. Vårtröttheten har satt in.

God Natt, mina vänner där ute!

Det är något konstigt med folk i år!

Jag förstår inte riktigt. I år fyller ungdomar 60 år. Idag har jag varit hos en gosse som har uppnått den aktningsvärda åldern. Han bor med sin fru, sin hund, sina höns och sina får så naturskönt så det svider i hjärtat.

Efter en underbar lunch tog vi en promenad och fick svara på tipsfrågor. Alla frågor handlade om födelsedagsbarnet. Skam till sägandes hade jag bara två av tio rätt, men nu har jag istället lärt mig lite mer om min arbetskamrat. Att han hade "mobiltelefon" redan 1993 till exempel.

Innan det lätta vårregnet drog över sjön, var det så här stilla och blankt. Ett av släktingbarnen vågade till och med doppa sig, fast det kan inte ha varit särskilt skönt.

Fjärden ligger blank som ett nybonat golv

Vad är det här för buske? Någon som vet?

Tillbaka efter några dagars seminarium. Förutom att ha vridit och vänt på ord som skulle kunna bli kärnvärden och lyssnat på intressanta teorier som kräver total koncentration, så har jag hunnit med att njuta av försommarvärmen. Under de här två dagarna slog björkarna ut, nästan så att man kunde se det med blotta ögat.

Utanför kursgården stod ett litet magnoliaträd, vars blommor vecklade ut sig, en efter en.

Imorse klättrade min kurskamrat och jag upp på bergets högsta topp och hade en vidunderlig utsikt över Baggensfjärden. På det blanka vattnet långt där nere simmade ejdrar och svanar och vid horisonten vimlade det av segel. Kappsegling eller bara lördag?

Sedan jag kom hem vid fyratiden har jag tvättat fönster och hängt upp nya, fräscha gardiner. Jag kände för att göra något praktiskt efter all tankemöda. Att man kan bli så trött av att bara tänka!!

Ett tvåfaldigt hurra!

Idag fyller Ärtan T! Kram på dig! Här ovan kikar hon fram med ett annat födelsedagsbarn, vars dag infaller på söndag.

Väskan är packad för min del. När drygt halva arbetsdagen är avklarad blir det färd mot kungliga Hufvudstaden för nästa seminarieomgång. Hemma igen på lördag eftermiddag. Från den här bloggerskan blir det alltså tyst och lugnt i några dagar framöver.

Take care out there!

Kompisar