God dag och adjö

Varje gång jag slår på datorn hemma möts jag av dessa två. Fotot la sig som bakgrundsbild genom att jag ofrivilligt ryckte till med fingret. Sedan dess har det fått ligga där. Jag tycker det är trevligt att bli hälsad välkommen till en ny sejour med datorn, men jag tycker också att vännerna ser lite uppfodrande ut. - Är det inte dags att blogga snart?

Igår eftermiddag var det dags att tacka av en medarbetare till. Det var Mattias som flyttar med familjen till en plats där det är 25 grader varmt just nu. Han kan sitta på deras terass och se ända till Afrika i siktligt väder. Han fick med sig en packe med snus, så nu behöver han inte ens sakna det.

Jag har druckit mitt morgonkaffe och läst tidningen i lugn och ro. Den här helgen ska vi träffa Makens syster och svåger och förhoppningsvis även Lilla Hjärtat som fyller två år. Mitt lilla barnbarn har dock råkat ut för någon sorts magsjuka, så det är inte alldeles säkert att vi kan ses imorgon.

Ha en riktigt skön helg, ni därute!

Passiv resenär

Det är fredag morgon och jag har för husfridens skull gett Katten mat. Nu kan jag ostörd skriva några rader innan det är dags att gå till jobbet.

Under två kvällar i rad har jag fått vara med om fantastiska resor, bekvämt tillbakalutad men med öronen på spänn.

På onsdagskvällen var det Föreläsningsföreningen som hade engagerad Willhelm Lundin, som tog oss till vårt underbart vackra grannland Norge. Han har bott och verkat där under lång tid och familjen har till och med haft en egen myskoxfarm i norra delen. Hans bilder var svindlande vackra. Jag skulle gärna åka dit, men jag skulle hålla mig på behörigt avstånd från klippkanterna.

Igår kväll åkte vi till Afrika. Det var Johan Hellman som berättade om den fantastiska resan i en gammal militärambulans från Sydafrika och genom hela den afrikanska kontinenten. Han beskrev det så väl så att man själv kunde känna den heta vinden, som var som en fön, och höra lejonens lockrop i natten när de slagit läger.

Det var ABF som ordnat med föreläsningen i Hasselgården, som ligger idylliskt i kanten av Sveriges nordligaste bokskog, ja det är väl inte mer än en dunge. När jag körde den mörka vägen passerade två raggiga grå fjolårskalvar precis framför bilen. Så vi fick en glimt av Sveriges vilda djur också.

Jag slutade tidigt igår eftermiddag. Det var dags att återvända till polisdamerna i Hallsberg för att hämta M:s ID-kort. Denna gång gick det helt smärtfritt. Fotot väckte dock vår munterhet. Men med lite god vilja ser man kanske att det är M. Vi firade med kaffe och gott bröd på vårt favoritkonditori mitt över gatan.

Nej, nu blev det bråttom! Hej, hej!

Hoppet föds i handling

Idag, söndag, är det en sådan där riktig innesittardag. Ute blåser det och ett obehagligt snöblandat regn duschar oss då och då. Jag vet, för jag kvistade iväg till kyrkan där det var prostvisitation.

Katten väckte mig vid sjutiden, men när allt kom omkring ville hon inte gå ut när hon såg vilket väder det var. Hon skakade på tassarna och backade in igen.

Idag är det FN-dagen. Här står Maken och berättar om FN, hur organisationen uppstod och vad den är bra för. Det hände igår när vi tjuvstartade en dag innan med ett möte på Casselgården. Senare berättade Thomas Hjort mycket intressant om Fairtrade och gav inspiration till att handla solidariskt. Hans sista mening får bli min rubrik: Hoppet föds i handling!

Lokalreportern var på plats, så idag stod det att läsa om evenemanget i morgontidningen.

En stek puttrar i lergrytan i ugnen och sprider god doft i hela huset. Jag har strykit en del, men nu tänker jag sätta mig i fåtöljen och läsa innan middagen blir klar.

Ladies Night Light och Team Building

God morgon!

Nu gryr en ny lördagsmorgon och det har gått några dagar sedan jag sist skrev. Veckan som gått har varit innehållsrik.

På onsdagskvällen var det dags för Röda Korsets Modevisning som får alla damer i kommunen att gå kvinna ur huse. Det är en festlig, långlivad tradition där klädbutiken Mathildas visar upp höstens mode på välbekanta mannekänger. På catwalken går Yvonne på bankens mamma, Miss Jones moster, Ullis dotter, före detta kyrkvärden, produktionschefen på ortens största företag...

I år bjöd två av herrarna på "kalsongchock".

På torsdagen var det dags för två saker jag gruvat mig för: cytologprov och team building i Tivedsskogarna.

Cytologprovet avverkades, trots att sköterskan som skulle ta det inte visste om, att vi damer som satt i väntrummet var kallade.

Sedan var det avfärd till skogen och vackra Ösjönäs som ligger i en slänt ner mot sjön Trehörningen. Dagen var solig men kall. Vi började med lunch som tillagades utomhus och åts i en stor kåta. Sedan var det konferens i några timmar tills det var dags för kaffe och nybakade muffins. Expedition Tiveden hette nästa punkt på dagordningen. Vi delades upp i lag och skulle lösa olika problem tillsammans. Bland annat skulle vi fota hela laget tillsammans med en kantarell, se ovan.
Kvällen började med en grillafton och slutade med bad i tunna. När vi satt där i det ångande vattnet började det snöa. Några av deltagarna kastade sig i sjön från den såphala bryggan och kravlade sedan upp och hoppade i tunnan igen.

När vi vaknade och drog upp rullgardinen på fredagsmorgonen såg världen ut som ovan. Ett ordentligt vitt täcke låg över hus och träd. Jag passade på att gå en promenad med kameran i högsta hugg, medan huset vaknade.

Vi fortsatte med "team buildingen" under fredagen, både med diskussioner och mer fysiskt. Jag avstod dock från 5-kampen. Jag skulle ha kastat yxan i sjön.

Dagen idag:

... har FN-föreningen ett intressant möte om Fair Trade

... ska jag försöka göra en attack mot strykhögen

... värker min rygg

Jag vill också vara kyrkvärd!

På lördag morgon glimmade frosten i kryddlandet. Jag hastade ut med kameran i högsta hugg, endast iförd morgonrock och träskor. Glimrande gnister verkar dock svårt att fånga på bild.

- Har ni något för er idag? undrade Joy. Det hade vi inte, fram tills dess. Men efter att ha fixat och donat lite hemma, så åkte vi och hälsade på den lilla familjen. Farbror Pe kom också och så fick vi en trevlig fikastund tillsammans. Och med oss hem fick vi både Lilla Hjärtat och Farbror Pe. Tänk att sitta fyra kring matbordet igen, det kändes gott.

I morse gick jag och Lilla Hjärtat upp ganska tidigt, vid sexdraget. Vi tittade på en DVD-film om elefanten Horton och åt smörgås. Några timmar senare var det dags för mig att ge mig av till kyrkan. Då sa lilla Hjärtat förtrytsamt: - Jag vill också vara kyrkvärd! Det hade blivit en alldeles underbar liten kyrkvärd, det är jag säker på.

På eftermiddagen åkte jag till Min Lilla Tant, som numer bor i ett vårdhem för gamla. Hon hade fin blus på sig och satt vid fönstret och väntade. Sedan hon bröt armen vågar hon inte längre gå och behöver hjälp med det mesta. Den barmhärtiga glömskan börjar smyga sig på henne också. Men vi livade upp en massa gamla minnen och hon sa: - Jag tror du kommer ihåg mer om mitt liv än jag själv. När jag berättade om mig och mitt fick jag repliken från i morse en gång till: - Jag vill också vara kyrkvärd! Min Lilla Tant tyckte att det var så roligt att jobba och vara i farten, så jag tror snarare att det var det hon menade.

Så har helgen svunnit undan, nu är det bara söndagskvällen kvar...

Paradis och trädgård

Två tyska damer tyckte att denna plats är paradiset på jorden. Det kanske inte är att undra på? Sjön glittrar i bakgrunden. En grön äng sluttar ner mot stranden och i mitt på ängen växer det träd som just nu bär sina färgsprakande festdräkter.

Idag, lördag, ska vi träffa barn och barnbarn. Jag har stoppat undan dynorna till trädgårdsmöblerna och löven på gräsmattan är räfsade. Det finns lite mer att göra på tomten, innan det är dags att vänta på tomten. Hängde ni med på det där, Iris och Margret?

Legimitation, tack!

Jag tog ledigt från lunch idag. Min vän M behövde skaffa ID-kort, eftersom hennes gått ut för ett tag sedan. Det går inte att skaffa identitetshandlingar på vår ort, så jag beslöt mig för att hjälpa M att ta sig till en polismyndighet i ett större samhälle några mil bort. M har mycket svårt att gå och har ingen bil och börjar bli till åren.

Men det höll på att bli en Tycho-Brahe-dag idag, eftersom polisdamerna först inte ville godtaga vare sig M´s gamla ID-kort eller mitt intygande att M är M. Intygandet skulle göras av en nära släkting. M:s två söner är medelålders män och bor långt ifrån sin mamma. - Jag har skickat hem en 93-åring förut, sa den ena polisdamen. Just när jag började koka av ilska och indignation (hur behandlar man äldre personer egentligen!), så tog polisdamerna sitt förnuft till fånga. Jag förstår att de försöker följa regler och förordningar, men något är galet i upplägget.

Väl hemma igen föreslog jag Maken att vi skulle ta en fotosafari. Vädret har varit så vackert, men iskallt idag. Sagt och gjort. Vi tog en bra runda i vår fina natur och några av bilderna syns i collaget ovan.

Skön helg önskas er alla!