Gubbröra och vildsvin

En gråmulen dag blev det, Fars Dag 2010. Men vad gör väl det när man kan fira dagen med Klanen.
Jag hade bokat bord på Norrqvarn, en mysig restaurang som drivs av unga entusiaster. Den ligger alldeles vid Göta Kanal, inte långt ifrån E20 och Lyrestad. En dag i somras var vi här för första gången och satt då ute vid kanalkanten och åt lunch, medan oxen Sixten drog runt på en vagnslass med barn. Nu fick vi av naturliga skäl sitta inomhus. Det var många som sökt sig hit och det är väl inte undra på. Det serverades jättegod mat, bl a gubbröra och vildsvin, av trevliga servitriser i en mysig miljö.Lilla hjärtat var med och åt pannkaka med vispgrädde och sylt. När hon tröttnat på det gick hon och jag en liten tur och fick syn på en liten "djake med vassa tänder".

Hemma har vi firat Maken som fyller pensionär imorgon. Min present var en mackapär som kan digitalisera LP-skivor, inköpt på Clas Ohlsson i onsdags kväll. Vi har drösvis med LP-skivor som vi inte kunnat lyssna på eftersom skivspelaren gått sönder för länge sedan. Så nu blir det nog rena rama nostalgitrippen några dagar och veckor fram över.

Tidig morgon

Uppe med tuppen! Fast det är lördag så väcktes jag strax efter fyra.

Jag försökte i det längsta att sova räv. Men jamandet tilltog. Katten också! Hon hoppade upp och började promenera runt huvudet. Buttade till mig med tassen. - Upp med dig, matte!

Det blev ingen annan råd än att gå upp och ge henne mat, för ut vill hon inte gå. Det regnar "cats and dogs".

Idag, lördag, ska jag försöka få lite ordning på torpet. Det behöver städas, tvättas och strykas. Sedan vore det skönt att få vila ut efter en chockartad torsdagskväll, som dock slutade gott.

Fars Dag ska firas med lunch på Norrqvarn. Vi tar med oss tre Fäder och äter gott hos Malin och Magnus. Det blir rapport på det.

Besök hos jätten Diger

Ute är det snöstorm och min körövning är inställd. Håller mig därför inomhus och leker lite med bilder från helgen då Maken och jag var på utflykt till Jätteberget. Skogen var trolsk. Lava hängde som grått skägg från träden och mossa, både smaragdgrön och vit, bredde ut sig som täta mjuka mattor. Det var som en illustration av Elsa Beskow.

På en skylt kunde jag läsa att här bodde jätten Diger, ett gammalsvenskt ord som betyder "stor". Traditionen säger att det är jättens namn som givit namn åt Degerfors, som ligger i närheten. Platsen är känd för sitt över 80 m långa grottsystem.

För många år sedan ordnade Maken en grottforskningsexpedition för yngste sonen Pe och hans jämnåriga kusiner. Det var mycket spännande för killarna att iförda hjälm och med ficklampor krypa in i de mörka gångarna. Vet inte om de såg någon skymt av Diger, men jättekul hade de i alla fall.

Kör söker ledare

Söndagseftermiddagen har ägnats åt att lösa mordmysterier och äta god mat. Min kära Mullhyttekör träffades för att ha en festlig avslutning på en fin era. Kören har funnits i flera decennier, men nu är det kanske slut. Sedan vår förste körledare Sune Yttergren dog i cancer alldeles för tidigt, har Lars Almqvist hållit oss under armarna i många år. Men nu vill han med ålderns rätt lägga av.

Finnes: en samsjungen kör med erkänt vacker klang och med glada och trevliga medlemmar
Sökes: en körledare som kan jobba ideellt och som har en bred reportoar

På trevliga Lerbäcks Teater åt vi god mat och löste deckargåtor. Jag kom på lösningen, men jag tiger som muren! Jag känner några som snart ska gå på samma teatermiddag och som brukar titta in på min blogg!

Sköt om er!

Utflykt i det blå

En utflykt mot okänt mål blev det igår. Vi packade en ryggsäck med kaffe, bullar, bananer och sittunderlägg och drog iväg. Det var allt för vackert väder för att hålla sig inomhus.

Första stoppet blev den norra änden av sjön Toften, ett ofta återkommande motiv för våra kameror.

Det sista stoppet blev vid sjön Ölen, en långsträckt vacker sjö, där den lilla grusvägen slingrar sig tätt intill stranden.

Dessemellan var vi i Jättebergen, en urskog med grottor och jättekast och med ett tjockt vackert täcke av mossa.

Ljust minne

Ikväll var det en stämningsfull stund i Ramundeboda Kyrka då man tände ett ljus för var och en som gått bort under året. Hela kyrkan var fylld till bristningsgränsen med anhöriga. Det är den gång som samlar mest människor i kyrkan under hela året, julotta och midnattsmässa inbegripet.

För två år sedan hade vi detta Allhelgonafirande en vecka tidigare än i år, d v s den 1 november. Klockan var några minuter i sex, jag stod beredd i min körkåpa och skulle inleda stunden med en solovers. Då surrade det till i fickan. Jag smet snabbt bakom orgeln och tog mobilsamtalet. Det var sonen som med hes röst sa: - Grattis, farmor! Isabelle kom till världen för tjugo minuter sedan. Rampfebern var som bortblåst och jag kände bara en enorm lycka. Det hördes nog när jag sjöng. Så hädan efter förknippar jag inte ljuständningen i kyrkan med sorg utan med glädje.

Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa i min tegelstensroman. I morgon väntar nya äventyr!

God natt!

Novemberljus

När det är som mörkast på året, då sätter kaktusen igång och blommar. Vår Novemberkaktus i sovrummet är alldeles översållad med vita blommor, varje blomma är som ett unikt konstverk.
Idag har det varit ett alldeles strålande höstväder. Maken och jag har gjort en utflykt i omgivningarna, med våra kameror i högsta hugg. Jag ska alldeles snart iväg och sjunga med kören i kyrkan. Innan dess hinner jag bara lägga ut dessa bilder från idag. Ovan skymtar hembygdsgården i Dormen, där det flera hundra år gamla äppelträdet var fullt med gula äpplen.
I en vik vid Rönningshyttan gömde sig en flock änder i den gyllene vassen. Isen började lägga sig tunt vid strandkanten, där det inte var strömt.

Oj, nu är det dags att rusa, men jag kommer tillbaka och berättar mer.