Jubilar

95-årskalas

Idag är det en stor dag: Min lilla tant fyller 95 år. Det blev tårtkalas och hyllningar i det ljusa och trevliga hus hon numer bor i. Hon har det så bra och blir ompysslad av bl a Elli och Marie.

Ann-Marie som liten flicka

Gratulationskort

                         Min lilla tant tycker om att berätta om hur det var när hon var en liten tös och jag tycker om att lyssna och fråga. Jag hittade det här gratulationskortet till vänster och tycker att det liknar henne på pricken, som hon såg ut när hon var liten.

Här är Min lilla tants söndagsskoleklass och hon står som tvåa från höger i nedersta raden.

Nu hinner jag inte skriva mer. Vi ska skynda iväg till vår FN-cirkel. Det blir mer en annan gång!

Ha det!

Stockholm i mitt hjärta

Tidigt i torsdags satte jag mig på tåget mot Stockholm. När det ljusnade, såg jag rimfrosten gnistra. Vilken vacker vinterdag!

Min skolkamrat och vän I väntade vid rundeln. Jag längtade efter kaffe, så vi gick traditionsenligt till det anrika caféet Vetekatten. Hur många av mina Stockholmsresor har inte börjat där?

Sedan strosade vi genom stan. Stannade här och där och beundrade något vackert eller hoppade in och gjorde reafynd. Vi gick förbi Grand Hotel och Nationalmuseum och över bron till Skeppsholmen. Från bron har man en helt fantastisk vy över staden och vattnet. En flock viggar guppade på vattenytan och bildade ett snyggt grafiskt mönster.

Det blev fler grafiska mönster på Moderna Museet, där det bl a pågick en utställning med Corbusier. Det blev även en utsökt vegetarisk lunch, rösti på rödbeta med chevre, och som extra bonus den vackra utsikten.

Ola Salo i Jesus Christ Superstar på Göta Lejon

Fredagen var lika vacker och smällkall. Vi tog en långpromenad runt en liten snöig insjö och rastade på Blomsterlandet för att köpa tulpaner.

Vi tog bussen in till Slussen på kvällen. Det var nästan som att vara i Paris att gå omkring på Söder. Gamla fina hus och gränder, små boutiquer som var öppna fast det var ganska sent. För att inte tala om det lilla mysiga créperiet Fyra knop, där jag åt en galette som hette Karl Alfred (spenatladdad!).

Kvällen avslutades med en häftig upplevelse: musikalen Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen och många andra härliga sångare. Färgsprakande, maffig. Gå och se den! Den slutar snart att köras.

På lördagen fick jag snopet se tåget gå ifrån mig. Det var stopp i tunnelbanan på grund av något tekniskt fel på linjen. Jag väntade otåligt fixerande displayen där det stod att tåget skulle komma om 3 minuter varvat med att det var förseningar på upp till tio minuter. När jag väntat i minst tjugo minuter kastade jag mig ut i vimlet, fick tag i en taxi som körde mig till Centralstationens huvudingång. Jag kollade ifrån vilken perrong tåget skulle gå och småsprang genom hela centralen och såg sedan endast baken på tåget.

Men det går ju som bekant fler tåg!

Tack, I, för fina, underbara dagar hos dig!

Gone fishing

Hej!

Nu blir det bloggpaus i några dagar. Jag tar tåget till den kungliga hufvudstaden och hälsar på min goda vän I.

Ha det gott!

På Solhöjden

Intryck från tisdagen den 22 januari 2013

Solen förgyllde gårdagen. Så värdefulla dessa soliga stunder är just nu! Värdefullt är det även med goda vänner. V tittade in med en vacker blomma och vi drack ett gott örtte vid köksbordet.

Vi var några kvinnor som gick iväg med kaffekorgen till sjukhemmet Solhöjden för att bjuda på ett litet avbrott i vardagsrutinen. B-I spelade piano och vi sjöng några av våra käraste visor. Det kan vara skönt att få drömma lite till Så skimrande var aldrig havet och Blomman (Koch).

Onödig varning just nu

Sent på eftermiddagen pockade lusten på att komma ut i det vackra vintervädret. Maken och jag åkte till Kommunalbadet, som kan vara nog så grannt även när det inte är badsäsong.

Korsväg?

Solen gick ner bakom den svarta, taggiga skogsranden. Vattenångorna från de höga skorstenarna i Röfors färgades rosa och orange. Snart blev det för kyligt att stå kvar, så vi skyndade tillbaka till stugvärmen.

Måndag med guldkant

Måndagen är snart slut. Det blev en bra dag.

Två planeringsmöten klarades av på förmiddagen. Den Internationella gruppen i Ramundeboda diskuterade fasteinsamling, påskbasar och insamling av kläder till behövande flyktingar. Efter det var det ett möte med kortare planeringshoristont. Redan imorgon ska B-I och jag musicera på ett av ortens vårdhem.

Sedan tog jag tåget in till La Stada. Det är skönt att bara luta sig bakåt och se vinterlandskapet susa förbi. I staden väntade mitt lunchsällskap. Vi sökte upp en för mig ny restaurang, som ligger inrymd i Länsmuseumets lokaler. Där bjuds det på vällagad vegetarisk buffé i skön och avkopplande miljö. Timmarna försvann fort undan. Det är alltid så stimulerande att utbyta tankar med PG.

Rätt som det var hade klockan blivit dags för mig att gå till Åsas salong och få en ansiktsbehandling. Det gjorde gott att bli ompysslad. Dessutom är det roligt att få höra om hennes varghund Mollys öden och äventyr.

Tåget hem var bara en halvtimme försenat.

Vilken dag!

Hundar, ungar och hembryggt äppelvin ...

Ärtpuré 

Inspirationen är inte så stor just nu att skriva här i bloggen. Men jag vill ändå ge mig till känna. Ryggmusklerna värker fortfarande efter äventyret i tisdags. Jag fasar för att hosta eller nysa. Nätterna är jobbiga. Men annars går det an.

Jag har redan hittat Ärtans efterträdare, en bil av samma märke men av nyare årsmodell. Det blir svårt att ersätta min älskade lilla bil, dock.

Alla var intresserade av skidskyttet.

Som rubriken antyder så har vi haft fullt hus. I torsdags dök Lilla Hjärtat upp. Hennes föräldrar behövde jobba och själv var hon inte riktigt kry. Hon hade trots allt gott om energi och sysselsatte sina gamla farföräldrar till fullo. I eftermiddags kom hennes pappa och hämtade henne.

I fredags kom de lurviga, italienska bröderna Leo och Angelo. Vi är hundvakter över helgen när Husse och Matte är på galej. Katten, som inte är så van vid hundar, håller vi undan så gott vi kan.

Natten som gick var livlig:

• Tre utryckningar till Lilla Hjärtat (kissa, vatten och täcket)
• Hundarna började plötslig yla.
• Katten promenerade fram och tillbaka på min kropp.
• Maken snarkade.
• Ryggen värkte så fort jag vände på mig.
• Tidningsbudet smällde i brevlådan.

Prinsessan och kungamodern

När Lilla Hjärtat precis skuttat iväg, kom kompisen A från A-sund. Vi åt en fläskfilégryta och drack vin (dock inte hembryggt). Sedan spelade vi Alfapet och (Ta daaa) jag vann.

Imorgon väntar fler hundpromenader och kyrkvärdsskap. Det är kallt och mycket vackert ute: stjärnorna gnistra och glimma.

Over and out

Mörbultad

Klockan nio skulle jag infinna mig på bilbesiktningen med min lilla gröna Ärta. Igår tvättade jag henne och dammsög innanmätet.

Jag var ute i god tid och det var klokt. Det var halt och bitvis oplogat. Jag kände mig som en smörklick i en het stekpanna ibland. Inspektören berömde bilens skick. - Den kan du åka länge i, sa han.

Tjugo minuter senare är bilen bara skrot. Jag snurrade runt uppe på en järnvägsbro och trots att jag styrde upp det första kastet, fick jag en ny släng som gjorde att jag  backade in i vajerräcket och blev stående med nosen i omvänd körriktning. Då blev jag påkörd framifrån av en kille som inte fick stopp på sin bil. Man hinner tänka en hel del medan det händer.

Som tur var blev varken killen eller jag skadade. Ambulans, polis, brandkår och bärgare blev inblandade. Nu har jag fått sitta i en brandbil för första gången och jag har fått uppleva hur proffsiga och trevliga räddningskårspersonalen är.

Nu har jag äntligen kommit hem igen, med hjälp av käre Maken, sju timmar sedan jag gav mig iväg imorse. Jag är mörbultad, musklerna ömmar och jag är nog lite uppskakad.

Lilla Ärtan kanske jag inte får se mer. Det beror på vad skaderegleraren säger.

Såg och hörde om flera trafikolyckor idag. Jag är tacksam över att jag kom så pass lindrigt undan i alla fall.