Körsbärsträd, krattning och kris i sakristian

Det har gått nittio år mellan den första och den sista bilden av Min Lilla Tant, den bilden som jag tog när jag hälsade på henne i fredags. Hon blir väl omskött på sitt nuvarande boende, som faktiskt heter Körsbärsdalen, men tycker att det blir lite långtråkigt ibland. Hon hör och ser dåligt och kan inte gå, utan behöver hjälp med allting. Hon har varit van att klara sig själv och har jobbat som hemsamarit, Bofors-arbetare, servitris, hemhjälp mm. Första jobbet tog hon som tolvåring parallellt med att hon hjälpte till hemma.

Vi pratar och minns tillsammans när vi träffas. - Kommer du ihåg den där fina dockan som du fick av din moster i Amerika? säger jag. - Ja, mina kamrater blev så avundsjuka på mig, så de petade ut ögonen på dockan, skrockar hon. Dockan var en sällsynt leksak. Min Lilla Tant växte upp utan syskon i en statarlänga, som var full med andra barnfamiljer. Lekkamrater var det ingen brist på, i alla fall. - Och roligt, det hade vi! konstaterar hon belåtet.

Här tar "gubbarna" paus.

Lördag var städdag i vår Samfällighet. Vi sopade, räfsade och röjde så att vår lilla dunge med sjutton träd och en massa kajor blev som en fin park och så att garageplanen blev fri från grus.

Nu är det söndag och vi har unnat oss ett restaurangbesök. Mycket gott. Tidigare idag har jag varit kyrkvärd. Då bar det sig inte bättre än att jag olyckligtvis gjorde illa tån. Kris i sakristian! Nu är inte bara naglarna lila efter fotterapeutens bärsärkagång, nu är även en tå alldeles lilla:

Aj, aj, aj!! Vad det bultar och det bankar!

Men lidandet går över, som kyrkoherden sa i sin predikan. Och det litar vi på.

Ha en bra vecka!

PS: Det var inte första gången som skada uppstår i sakristian. Detta hände den dåvarande kyrkoherden 2012. Nu på måndagsmorgonen ser jag att min tå antagit en mörklila ton.

Vilken soppa!

Nu har ogräset börjat spira. Jag var ute i trädgården och gick i närkamp med det som tar sig friheten att växa där det inte ska. Lustigt att kvickroten och grässtråna växer så glatt i landet men inte i gräsmattan. Där växer mossan! Lite av ogräset tog jag in och lagade en god nässelsoppa med ägghalvor och stekta fläsktärningar i. Jag fick godkänt av Maken.

Bilden nederst till vänster: Foto Alexander Lindhe från Nerikes Allehanda, resten Margareta Swenson

Det var Världsbokdagen igår och biblioteket bjöd på Bokprovning och fika. Kulturrådets många kartonger packades upp. Det var ett mycket skiftande innehåll: Kafka, barnböcker, diktsamlingar, en bok på persiska, obskyra fotoböcker, Ilon Wiklands och Mark Levengoods Peter och Vargen ...

Vi fick första tjing på att låna hem dessa böcker och jag la beslag på:

• Promenader i Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson
• Timme noll av Lotta Lundberg
• Varför försvinner våra kronjuveler - Dikeskörningar i svensk industri av Lars Bern
• Jag är skapad för stormen och striden och regnet av Chris Forsne

Nu väntar en fredag med möten och mys!

Före och efter

Första bilden är tagen i februari. Då tycktes det som det vore en evighet till att de japanska körsbärsträden  skulle stå i blom. Men nu är det verklighet. Den andra bilden är tagen idag, den 23 april.

Här kommer en till Före- Efter-bild: Idag var det dags för både Maken och mig att bege oss till frissan. Så här blev det.

Från stadens hus till skogens sus

Idag stod det i Nerikes Allehanda att NA-borgen på bilden håller på att göras om till hotell. Det blir nog en härlig övernattningsmiljö för stadens (rika?) turister. Jag tänker på Göteborg där det pampiga posthuset på Drottningtorget också gjorts iordning till hotell. Det är fint när äldre byggnader tas tillvara och fasaden behålls.

Bilden ovan tog jag igår lite snabbt från parkeringen vid konserthuset. Jag hade varit och fått fötter och ansikte behandlade. Nu går jag som på moln med tånaglar i olika färger. (Fotterapeuten löpte amok!)

Nästan hemma igen stannade jag till och drog in barrskogsdoften. Så här har vi det alldeles inpå knutarna.

Ha en skön aprildag! Det ska jag ha!

Vackra dagar

Aprildagarna rinner snabbt iväg. Snart är det maj redan och då väntar min tripp till södra Frankrike och min kära vän PO66. Då ska vi susa omkring i bergen i hennes lilla röda Morris, med suffletten nerfälld så vi får vind och sol i håret. Då ska vi sitta på trottoarserveringar i någon liten medeltida stad och äta och dricka något gott. Det är en mycket trevlig tradition vi har!

Bilder från besöket på våren 2013

Tyvärr blev resan till Pärnu i Estland med min barndomskamrat S inställd p g a dåligt med anmälningar. Jag tror att det mycket berodde på sen och dålig annonsering. Vi blev besvikna, men hoppas att vi kan göra resan på höstkanten istället.

Just nu är det fantastiskt ute. Vi, Maken och jag, jobbar på Arkivet vid Laxå Museum varje måndag förmiddag och när vi kliver ut genom dörren efter avslutat pass så möts vi av denna syn:

Visst är det vackert?

Kompisen V och jag har firat en duktig och jätterar tjej som fyllde några och tjugo år härom dagen. Det blev tårta förstås och trevligt samspråk i familjens kök.

Så viktigt och så givande att mötas över generations- och språkgränser. Värme och vänskap ...

Om en timme börjar mitt arbetspass på Röda Korset. Bäst att börja med lunchen!

Jakten på magnolia

Jakten på magnoliablommor ledde mig till Stadsparken, där jag stämt möte med en likasinnad. Vi hittade svällande knoppar, halvt utslagna och i något fall träd i full blom. Är det inte en magnifik blomma, magnolian?

Vi insöp alla skönhetsintryck, klappade de ludna frökapslarna, drog in den söta doften från blommorna, bländades av de gröna gräsmattorna som var översållade med scilla och krokus... Snacka om mindfulness!

Det gamla slottet gonade sig i vårsolen.

Efter en liten promenad satte vi oss på Ingeborgs och tog en eftermiddagsfika. Det blev en lång, lugn pratstund om livets väsentligheter.

Jag avslutade min stadsvisit med besök hos äldste sonen och Lilla Hjärtat, alltid lika trevligt!

Utan förkläde

Vad har hänt sedan sist?

Lillasyster L fyllde år i fredags. Hon hade påsklov och skulle vara hemma, det visste jag. Så jag satte mig i min lilla bil, den grå Pärlan, och for iväg på en blixtvisit.

Lite snopen var jag när jag stod på förstukvisten på Blomsterkullen och endast hundarna var hemma. Men bara efter några minuter kom deras matte och husse hem efter en födelsedagslunch på Värdshuset Älgen. Fint att få umgås ett slag i deras härliga kök, dricka en kopp gott kaffe och smaka på Lillasysters mandeltårta.

På bordet trängdes både tulpaner och tussilago och under bordet trängdes de båda ulliga, gulliga hundarna som tävlade om att få bli klappade.

På lördag gick jag ensam på biomatiné. Laxå Bio har återuppstått, nypremiären var redan i julas men det var först nu som jag hade tillfälle att gå. Film ska helst ses på bio, eller hur? Jag var kanske den enda vuxna i salongen och vi såg musicalen Annie, uppdaterad solskenshistoria.

Mest känd är väl sången Tomorrow. Synd att inte Lilla Hjärtat bor på orten. Det hade varit trevligt med hennes sällskap, men biobesöket var oplanerat och tillkom på ren impuls.

Jag är lite barnslig och har alltid varit förtjust i barnfilmer. När jag var höggravid med första barnet gick jag ensam på en Emil-i-Lönneberga-film. Kunde inte vänta på förkläde.


Det har varit ett veritabelt aprilväder med blåsväder, sol, hagelskurar, dis och dimma. Katten vill fortfarande inte så gärna gå ut. Tittar helst på fåglarna genom vardagsrumsfönstret.

Snart ska jag ge mig ner till Kupan och göra veckans inhopp bakom disken.

Ha det gott, så hörs vi snart igen!