Jakten på magnoliablommor ledde mig till Stadsparken, där jag stämt möte med en likasinnad. Vi hittade svällande knoppar, halvt utslagna och i något fall träd i full blom. Är det inte en magnifik blomma, magnolian?
Vi insöp alla skönhetsintryck, klappade de ludna frökapslarna, drog in den söta doften från blommorna, bländades av de gröna gräsmattorna som var översållade med scilla och krokus... Snacka om mindfulness!
 |
| Det gamla slottet gonade sig i vårsolen. |
Efter en liten promenad satte vi oss på Ingeborgs och tog en eftermiddagsfika. Det blev en lång, lugn pratstund om livets väsentligheter.
Jag avslutade min stadsvisit med besök hos äldste sonen och Lilla Hjärtat, alltid lika trevligt!
4 kommentarer:
Det är Svartån som rinner genom Örebro. Märkligt nog rinner den genom Västerås också. En praktisk omöjlighet? Nix. Eftersom åarna är två.
Vad var detta för typ av kommentar?
Trevlig helg!
Hans: Jo, jag är van att bo nära en Svartå, först i Västerås och sedan utanför Örebro. Dessutom har vi ett litet samhälle här med tillhörande vacker herrgård som heter just Svartå.
Trevlig helg på dig med!
Åh, min gamla barndomsstad!
Jag såg en blommande magnolia i Norrköping i torsdags, men glömde fota den...
Bloggblad: Jasså, så du är en Örebro-tjej!
Skicka en kommentar