Rapport från Körsbärsdalen: På gator och torg

Bilder från Perpignan utom bilden längst ner till höger som visar PO66s terass där vi åt alla frukostar.

Det regnar ute och lönnens löv har börjat rodna. Det är höst i Sverige. Då är det skönt att tänka tillbaka på hur det var bara för en vecka sedan, knappt, när jag trampade på fransk mark. Då gassade solen över marmorgatorna i Perpignan.

PO66 och jag tog bussen in till staden, bara 1 Euro för bussbiljetten. Skönt att slippa trafikträngsel och parkeringsletande. Butikerna reade ut sommarkläder, men det blev ändå inte mycket handlat. Två blusar samt lite smått och gott till barnbarnsflickorna blev resultatet.Utanför det vackra varuhuset Fnac med sitt glastak träffade vi på PO66s vänner, både tvåbenta och fyrbenta.

Folkfest i Céret på lördagsmarknaden. Längst ner till höger njuter jag av musslor i Amelie les Bains.

På lördagarna är det stor torghandel i den lilla staden Céret, så även förra lördagen. Vilken folkfest! Skuldra vid skuldra, i alla gränder, på gator och torg, står marknadsstånden. Det dignar av allehanda varor. Jag tror du kan hitta det mesta här: blommor, ballonger, frukt, grönsaker, ost, honung, bröd, kantareller, fisk, kött, kläder, smycken, skor, keramik, husgeråd, godis, kryddor...

Här finns ett bra svampställe!

Mitt i trängseln går en skrammelorkester, som låter mycket men kanske inte så rent. Musikanterna är i alla åldrar och format. Gemensamt är att de har klätt sig i rött och vitt. De utstrålar livslust och glädje. Det dunkas på trummor och blåses i bastuba och klarinetter.

Efter inköp av en gammal fotsvettsdoftande ost från Bethmale, drog vi oss undan till den lilla staden Amelie Les Bains. Där, vid ett litet torg under platanerna, finns en restaurang Le Poivre Vert, som serverar goda Moules frites. Så det fick bli den sista lunchen på denna fransyska visit.

Rapport från Körsbärsdalen: Kust och hav

Till vänster ovan och nedan syns bageriet i Cerbère där vi intog morgonkaffet. Det är PO66 som sitter vid det högra bordet på trottoaren. Uppe till höger ser du klocktornet i Collioure, i mitten badar jag i havet och längst ner till höger poserar jag i en idyllisk liten gränd i Collioure.

God morgon!

Klockan är inte sex slagen ännu när jag skriver detta på tisdagsmorgonen. Vardagslivet är fullmatat för mig, trots att jag är pensionär. Igår var det aktiviteter från nio på morgonen till nio på kvällen och idag blir det likadant. Så ska det bli något bloggat, så ,,,,

Torsdagen i Körsbärsdalen bjöd på högsommarväder. PO66 hade hört att det fortfarande var 23 grader i havet, så vi styrde kosan mot kusten. Himlen var bläckblå. Vid den vackra viken i Paulilles stannade vi.

Några få personer till hade kommit på samma goda idé, men det var ingen trängsel när vi gick över sanden och ner i det sköna, klara vattnet. En segelskuta låg ankrad på redden. Ett litet gäng vandrare sökte skuggan under pinjeträden på kullen bredvid stranden.

Skördearbetarna på vingården intill hade precis gjort dagens första pass och drack vatten på gården, innan de skrattande och pratande gick iväg till nästa vinfält. Fälten kring Banyuls ger ett berömt och gott sött vin.

PO66 rattade oss med säker hand längs de vindlande vägarna, högt ovanför klippor och hav, ända ner till den sista franska lilla staden innan gränsen till Spanien, Cerbère. Den har varit en viktig järnvägsknut, precis som Laxå. Där vände vi, men först tog vi en kopp kaffe vid ett litet torg där livet levdes lugnt och turistfritt.

I Collioure var det tvärt emot ett myllrande folkliv. Det var dags för lunch och vi letade upp en restaurang som är specialister på Moules frites (vin- eller gräddkokta musslor med pommes frites). Mums fillibabba! Sedan strosade vi ner till hamnen och in i de små idylliska gränderna. Man behövde inte gå långt förrän sorlet avtog och vi blev i stort sett de enda flanörerna.

Ja, så framlevdes den andra dagen på min fransyska visit. Imorgon får du en glimt av dag tre, om du vill.

Au revoir!

Rapport från Körsbärsdalen: Över berg och dal

Övre raden från vänster till höger: Häxan från Villefranche som fick följa med hem, jag i gränd i Eus, PO66 beundrar utsikten mot bergen Nedre raden: Pelargångarna vid klostret St Michel de Cuixa, lunch på Auberge St Paul och inköp av häxor av entusiastisk häxmakerska

Nu har jag landat på fosterjorden igen, efter att ha varit ute och flugit över Europa. Jag såg inte så mycket av länderna under mig. På nerresan skymde molnen och på hemresan var det mörkt.

Precis innan landningen i franska Beziers på tisdagskvällen drogs slöjmolnen undan och vi gjorde en härlig gir över marsklanden och dammarna där man odlar ostron.

På flygplatsen väntade min kära kompis PO66 i sin fräsiga röda Mini och sedan blev det full rulle ut på motorvägen söderut.

Onsdagen ägnade vi åt berg och dal. Villefranche de Conflent är en liten medeltida by med ringmur och vallgrav, omgiven av väldiga bergssidor. De få gatorna är trånga och ovanför de små butikerna hänger vackra svarta smidesskyltar. I en av butikerna kan man köpa sig en häxa, symbolen för staden. Det gjorde jag, så nu har jag två söta häxkompisar att hänga upp till påsk.

Vid ett litet torg med ryggen mot ringmuren ligger restaurangen Auberge St Paul. Där lunchade vi innan det var dags att åka vidare. Patén gjord av hasselnötter och roquefortost till förrätten var himmelskt god.

Saint-Michel-de-Cuixa är ett pampigt gammalt kloster vid foten av Mount Canigou. Det grundades redan på åttahundratalet. Tanken svindlar. Vi gick runt, först nere i kryptan och i det lilla kapellet, sedan ut till pelargångarna av rosa marmor och in i den väldiga kyrkan där en gyllene ärkeängel hängde med sitt dragna svärd.

Sista uppehållet på utflykten i dalen var den lilla byn Eus, Bilden ovan gör den inte rättvisa alls, men den klänger sig fast på berget, toppig som en termitstack. Utsikten från byn är hänförande. Inte undra på att så många konstnärer valt att slå sig ner här.

Nej, nu får jag sluta och berätta vidare senare. Måndagsjobbet på hembygdsföreningens arkiv väntar.

Vi hörs!

God morgon världen!

Utsikt över Körsbärsdalen från min vän PO66:s hus

God morgon!  Försöker mig på att blogga via mobilen denna vackra morgon i Körsbärsdalen.

Igår susade vi upp till bl a Villefranche de Conflent, häxstaden vid foten av Mount Canigou. Så häftigt och vackert.

Idag blir det kusten.

Njuter av sensommardag med mjuk värme. Tids nog ...

Gone fishing!

Nu blir det ett litet uppehåll. Madame far på semester.

Här ska susas runt i denna lilla röda bil och det blir definitivt nedcabbat!

Eventuellt skickar jag en hälsning från Körsbärsdalen. Annars återkommer jag om en vecka.

Ha det gôtt!

Solen skiner idag

Vilka härliga septemberdagar vi har! Idag hade jag ett ärende till La Stada och passade på att stämma träff med mina tjejer, Em och Lilla Lila, i Wadköping. Vi kikade in i en av de små hantverksbodarna och fick en pratstund med polska Veronika som ställde ut sin konst. På Jeremiabageriet köpte jag doftande bröd och sedan hade vi en lång och mysig lunch på gården utanför Kungsstugan. Em bjöd på räkmacka och Lilla Lila fick sin lunchmjölk.

Rosorna blommar fortfarande vackert i Stadsparken. Det kunde vi konstatera när vi strosade runt, beundrade färgprakten och drog in väldoften.

Igår var det Maken och jag som tog en liten tur på eftermiddagen. Vi tog oss tid att stanna till vid Sannahed och vid Mosjö. Tidigare har vi alltid åkt förbi och tänkt att någon gång ska vi titta närmare. Och nu blev det av.

Sannahed

Mosjö

En typisk närkingsk replik:
- Idag skiner solen!!!
- Ja, idag ja ...

Ut i solen med er!
Hälsningar från västmanländskan!

Och söndagskjol åt mor

En hälsning från det tidiga sjuttiotalet. Här står familjen Lindskog utanför Ängsö slott. Systrarna har moderiktiga V-jeans, pappa Olle har Papphammar-hatt och mamma Barbro är fin i söndagskjol. Bilden kom nerdimpandes i brevlådan igår. Tack, syster S!

Ängsö betydde mycket för mamma och pappa. Här hade morfar Sven och mormor Rut sitt sommartorp. Här förlovade sig mamma och pappa och här gifte de sig. Bara namnet Ängsö är som ljuv musik för mig.

Kaffekalas på Länsmuseet

Just idag fyller Lilla Lila fem månader. Vi hälsade på som hastigast i söndags eftermiddag efter en invigning på Länsmuseet. Hon mår prima och är absolut charmerande. Farmor smälter. Lilla Hjärtat var upptagen med en cheerleaderkurs, så henne missade jag. Hon satsar på att lära sig hjula. Ser fram emot att få se hennes färdigheter på gräsmattan, med eller utan pompoms.

Om precis en vecka sätter jag mig på planet och kvistar över till PO66. Kanske kan det bli ett dopp i Medelhavet och en tur i bergen. Ser fram emot att få träffa min kompis!

Men innan dess är det en hel del att uträtta här hemma!

Hasta la vista! À bien tôt! See you!