Böcker, blommor och bullar

Det var länge sedan vi hade en bokhandel här på orten. Förut kunde man gå till Olles på Tavernagatan och handla, både böcker, kontorsvaror och leksaker, av Eva och hennes dotter Monica. Men nu får man gå till vårt fina bibliotek, inrymt i det som en gång var en Konsumbutik, och låna eller fynda på Kupan. Ett tredje sätt är att beställa på nätet.

I år har jag beställt och fått hem på bokreans första dag:

Det förlorade barnet - Elena Ferrari
Ensam i Paris - Jojo Moyes
De oroliga - Linn Ullman

och på biblioteket har jag lånat hem den senaste (sista?) boken om Bricken:

Som ett träd i skogen - Vibeke Olsson.

Den här vackra buketten står i fönstret och lyser. Den har jag fått på årsmötet för Röda Kors-kretsen, när jag avgick som sekreterare mm efter fyra år. Hemma höll Maken ett årsmöte för samfälligheten, och där kunde jag avgå som kassör efter sex år. Jag försöker reducera lite i mina åtaganden.

I diakonigruppen är jag fortfarande aktiv. Vi hade ett trevligt eftermiddagscafé i måndags med hembakade semlor och trubadur och lotteri.

Foto: Liljana Arsovska

Det kom cirka trettio personer och det får vi vara glada för. Det är stenkallt nu, vinden sveper fram och drar upp snörök och förvandlar minusgraderna från tretton till tjugo, känns det som. Det var inte många kunder i Kupan igår på mitt pass.

Men det är bara att bita ihop. Snart kommer våren. Det är redan bra mycket ljusare om kvällarna.

Håll ut!

Livet av Åsa Moberg

Jag har precis slagit ihop pärmarna på denna biblioteksbok, en bok som jag önskade mig i julklapp bland andra böcker. När den inte kom med tomten lånade jag den istället från Laxå bibliotek. Det har varit en njutning att läsa den, Åsa är tre år äldre än mig och jag känner igen så mycket i hennes liv. Vissa saker har vi gemensamt och andra inte. En mycket intressant och läsvärd biografi, rekommenderas.

Referat av sportlovsdag i La Stada

Inspirerad som jag är av OS-sändningarna  från Pyeongchang låter jag mig intervjuas av en reporter:

- Nå, Maggan, hur känns det idag efter sportlovsdagen i La Stada?

- Jo, jag är mycket nöjd!

- Ta oss igenom dagen!

- Delade tågkupé med små barn som skulle till mormor i Kumla, respektive farfar i Arboga. Mötte min syster på centralen i La Stada och promenerade upp till Husets Café, där Em jobbar. Det blev mumsiga våfflor och trevligt småsnack. Tittade på idrottshistoriska bilder och knatade ut i den gråkalla fredagsförmiddagen. Änderna vinterbadade i Svartån. Wadköping lockade med butiker och fotoutställning om pappalediga herrar.

Släntrade över Sveriges vackraste stadspark, om några månader står magnoliorna i blom, och in till caféet och lunchstället, där vi intog varsin bakad potatis. Skönt att ta halvtidsvila där, hinna dricka vatten och känna dofterna av vintervilande växter i växthusen.

Spurtade sedan till Holmqvists där jag fick en synundersökning av min jämnårige optiker, som jag gått hos sedan 1983. Att vi börjar bli gamla fick jag känna på. När vi skulle prova ut ny styrka till glasögon, såg jag absolut ingenting på tavlan framför mig. Hur stora bokstäverna än var! Har jag blivit ett sådant blindstyre? Men så kom Gunnar på att han glömt ta ur mina linser. Med både linser och glasögon såg jag bara ett töcken.

Jag återupptäckte min favoritklädesaffär och shoppade loss, innan det var dags för Kaffe Latte vid Espresso House. Syrran tog tåget norrut, ett tåg som förresten hette Kata Dalström! Ett SMS hade kommit in att mitt tåg var inställt p g a fordonsskada men att jag kunde ta ett tåg, 1891, en kvart senare för att sedan byta i Hallsberg. Det var bara det att det tåget inte släppte på några passagerare, bara av.  En stund senare hörde jag en högtalarröst annonsera om ett nytt tåg i rätt riktning, så jag galopperade längs perrongen och kom med det välmatade tåget. Hamnade med en farfar och två sportlovslediga pojkar som ville spela Uno med honom. I Hallsberg väntade inringde Maken, så vi kunde tillryggalägga sista biten in i mål i en varm bil. Hemma!

Idag firar Maken och jag 45-årig förlovningsdag och jag fick de här vackra rosorna i morse:

Trevlig helg, önskar

Maggan

Fint besök

Aj, aj... det värker i käken och gör det svårt att sova. Lika bra att gå upp fast klockan bara är strax efter fem, ta en värktablett och lägga ett komplicerat pussel på datorn för att tänka på något annat.

Igår var det en fin dag med pysselprinsessan LH. Medan det sportades på andra sidan jordklotet, satt vi och målade och klistrade. Farfar lärde LH hur man gör "rörliga" bilder, gubbar som flaxade med armarna eller figurer som blinkade.

Medan Maken/Farfar åkte till tandläkaren, han hade fått en akuttid i Hallsberg, gick LH och jag på favoritrestaurangen och åt lunch. Jag tror ägarna blev glada när LH berömde dem för deras goda mat. Vi tittade också in på Kupan och jag sparade cirka 200 kr genom att köpa två pocket och en DVD-film för fjorton kronor tillsammans.

Nu är LH återbördad till sin moder och Maken och jag är åter "ensamma" hemma. Hoppas att värken i munnen ger sig. Annars är väl också jag tvungen att uppsöka en tandläkare. Och det har jag inte lust med.

Dagens väderutsikt

Så här ser min utsikt ut idag mot den lilla dungen bakom huset. Det har snöat massor i natt och under morgonen. Lagom till sportlovet!

Lilla Lila for sin kos igår och imorgon kommer Lilla Hjärtat och hälsar på. Vi får se vad vi kan hitta på tillsammans. Jag lovar, det blir inga kyrkobesök denna gång! Förra gången det begav sig blev det två besök på en helg. Alldeles för mycket, tyckte LH. Bodarnekören sjöng ut julen i Ramundeboda kyrka på lördagen och på söndagen tog vi med oss LH på en kyrkokonsert i Hasselfors med ett svängigt dixieband. Men det var ju inget för en nioåring, så klart.

Igår kväll höll vi ett Andrum om trygghet, Åsa, Per och jag. Det blev mycket stämningsfullt, tycker jag själv, med alla levande ljus, Pers härliga sång och musik och Åsas och mina betraktelser över livet. Jag började med en liten dikt av Werner Aspenström som jag just hittat i ett gammalt brev:

Mätarlarven
Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsträd
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Lilla L:s sportlov

Här vinns det medaljer också, ska jag säga! Lilla L har sportlov och tillbringar några föräldrafria dagar hemma hos farmor och farfar i den lilla galliska byn. Ur farmors nedersta byrålåda gräver hon fram medaljer från farmors förflutna som Tjejvätterncyklist.

Dagarna är intensiva, även för farmor, men ibland kan man vila ut och slappa framför TVn eller med en bok. Just nu läser vi om Kalle Kanins födelsedag.

Nej, nu är det dags att lösa av Farfar i vardagsrummet. Han och Lilla L har nog ritat massor med gubbar vid det här laget.

Vi hörs!

Kata kommer!

Gunnela Björk föreläser om Kata Dalström. Foto: Margareta Swenson

När Kata Dalström, agitatorn med hjärtat på rätta stället, kom till bygderna i början av 1900-talet strömmade det till folk från alla håll för att lyssna på henne. På affischerna som annonserade hennes ankomst stod:

Nu, hundra år senare, var det inga folkmassor som mötte upp i hörsalen i Kunskapens Hus för att lyssna på Gunnela Björks spännande berättelse om föregångskvinnan Kata. Det är bara att gratulera dem som kom, det blev en mycket intressant föreläsning.

Kata i Medelpad. Foto: Digitalt Museum Sundsvalls Museum Jonas Stridlund

Kata var en obekväm eldsjäl, som oförtrutet slogs för sina idéer oberoende vad etablissemanget tyckte. Bara detta att som societetskvinna bli socialdemokrat och till och med väljas in i partistyrelsen! Eller att fara land och rike kring med sju barn hemma. Eller att vara både andligt intresserad samtidigt som hon var socialist.

Gunnela är nog min favorit bland alla föreläsare som kommit till vår förening. Detta var andra gången hon var hos oss. Hon är kunnig, klok, lyhörd, varm och mycket lätt att lyssna till. Tänk om man haft henne till lärare i historia.