Sensommarns fröjder

Sommaren 2021 har peakat, det får vi konstatera. Nu får man njuta av sensommaren med daggvåta gräsmattor på morgonen, fladdrande nässelfjärilar kring rosenspirean och mognande bär och grönsaker.

Om man inte odlar själv kan man beställa från en lokal odlare. Härom kvällen fyllde jag bakluckan med präktiga grönsaker som jag hämtat från Rekoringen, en fiffig kontaktförmedling som sköts via Facebook.

I veckan har jag fått flera doser av social samvaro också. 

Jag har jobbat på Röda Korsets Kupan en eftermiddag. Vi hade halva priset på de redan billiga kläderna och många kom och fyndade. 

Sommarkyrkan, så kallas en aktivitet ordnad av svenska kyrkan och diakonigruppen där jag ingår. Den hålls två eftermiddagar i veckan i kyrkparken (eller i kyrkan vid risk för skurar). I veckan var det min och Berits tur att baka till fikastunderna. I torsdags stod Håkan Isaksson för det musikaliska innehållet. Det blev en salig och härlig blandning av sånger, där vi ofta kunde sjunga med. Från Gilbert Becauds "L´ímportant cést la rose" till Thory Bernhards "På Roines strand". När Håkan avslutade med "You lift me up", då knottrade sig skinnet på mina armar.

Sen har jag och mina internationella väninnor invigt den nya restaurangen på orten. Vi firade en födelsedag och lät oss väl smaka av godsakerna. - Jag känner mig som jag är utomlands på semester, sa en av oss. När vi inte kan åka ut i världen, får världen komma till oss.

Med vänlig hälsning

Maggan

Väderomslag

 

I söndags "jobbade" Maken och jag vid bruksmuseet, Maken guidade och jag och G bjöd på gofika i skuggan utanför Arkivet. Vi hade en jämn ström med besökare och på slutet blev de som var kvar sittande och pratade till långt efter stängningsdags. Det var så skönt och trevligt att ingen hade lust att bryta upp. En ljummen sommarkväll och gott om samtalsämnen.

Dagen efter mulnade det på och det kom några rejäla störtskurar. De var så pass rejäla att partytältet i vår trädgård knuffades omkull. Och idag mullrar åskan och himlen sköter om den dagliga bevattningen. Jag har skaffat en app på mobilen som informerar om åska och blixtnedslag. Det blinkade till och nu ser jag att blixten slog ner 15 km härifrån. Det verkar åska hos lillsyrran också, allt enligt appen!

De här snyggingarna tittade in på eftermiddagsfika igår och hämtade något kvarglömt. De var färgmatchade till tusen och jag önskar att jag hade haft min röda tunika med vita prickar på mig. Hade smält in i flocken!

Nej, nu är det väl bäst att släcka ner och låta åskan bråka bäst den vill!

Att hänga med Lilla Lila

Några fina minnen till att trä upp på sommarens smultronstrå. Lilla Lila, yngsta barnbarnet, och Pe och Em hälsade på i två dagar. Och när LL är här, då blir det fart och fläkt.

Farmor hängde med till dammen och forsen, till lekparken och till skogsdungen. Vi utforskade några lekparker i centrum och åt glass på torget. Grannflickan kom över och då blev det skattjakt, sjörövare och vattenbus. 

Minsann blev det inte ett dopp också, en helt ljuvlig kvällsstund vid "vår" vik. En underbar stund att minnas länge.

Farmor Maggan

I plurret

Vilken sommar vi har! Trots värmen och trots att vi har så gott om sjöar runt oss tog jag mitt första dopp först i förrgår. Då var Joy och Eli och hälsade på och de är verkligen inga badkrukor. De befann sig i det våta mest hela den tid vi var vid sjön. Jag njöt också av vattnet, som var alldeles lagom ljummet. Resten av tiden satt vi gamlingar i skuggan under träden.

Vi hann med en sväng ut i blåbärsskogen också. Några kantareller hittade vi inte just, det var nog lite för torrt nu. En del av blåbären tog jag hand om i morse då jag bakade min traditionella blåbärskaka, som jag ska ha med mig och bjuda på när vi håller museet öppet på söndag. 

Efter bad och sol smakar det extra gott med mat. Maken hade laddat grillen med en massa gott.

Nu är vi själva igen, men inte länge till. Om några timmar kommer nästa gäng och hälsar på!

Få främmande

Hemma på vår gata i stan sa vi att vi skulle få främmande, när det skulle komma gäster. Mamma fejade och rustade. Hon lagade mat och dukade. En gång hade hon precis tagit ut en rådjursstek ur ugnen och satt den på köksbänken för avsvalning. Då aviserade vår schäferhund att gästerna var i antågande. Hon skällde upphetsat vid fönstret med blicken stint riktad mot trädgårdsgrinden. - Va! Kommer de redan! utropade vi alla i  familjen och ställde oss också och tittade ut genom fönstret. Men inte såg vi någon. Vi såg inte heller någon hund, för hon hade smitit runt oss och in i köket och kastat sig över steken. Vilken manöver! Hon lurade oss alla. Kom inte och säg att hundar är dumma.

Härom dagen fick Maken och jag också främmat. Närmare bestämt två systrar som bodde grannar med Maken i barndomen. Med på knytkalaset var också yngsta systerns man och vår egen granne MÅ, som varit arbetskamrat med äldsta systern i många år. 

Det blev några timmar av glatt samspråk om tider som flytt och om tiden som är nu. Makens fotoalbum från ungdomens dagar plockades fram. Och nu fick vi dessutom två nya bilder att minnas till.

Igår fick vi plötsligt ett oväntat men kärkommet besök. Lilla Mella med mamma och favorittant gjorde entré på gräsmattan. Hon är ett riktigt energiknippe och vill kolla och undersöka allt. Det där med vatten är extra roligt.

Nu är det några dagar med svalare temperatur som väntar. Riktigt skönt, tycker

Maggan

Folk i farten

Dags att lägga ut några vimmelbilder, som skvallertidningarnas bilder kallades på den tiden kändisarna kunde vimla. Nu har vi kunnat börja vimla igen så smått. Men först en bild från anno dazumal:

Här vimlar farmor Agnes och hennes syskon och föräldrar framför Seglora folkskola, där pappa Bengt var lärare. 

En morgon hade tjänstemanneklubbens pensionärsförening trummat ihop en skara som njöt av fika, sällskapet och det milda solskenet vid Borasjön. När vi pratat av oss det värsta, det var ju så väldigt länge sedan vi sågs, berättade Maken om viktiga händelser som timat i området för 1000 år sedan och framåt. 

Både gamla och nya medlemmar verkade trivas gott. Detta får nog bli en tradition varje sommar.

På onsdagskvällen var det dags för en ny spelning för Tivedspôjkera, denna gång i Hembygdsparken i Finnerödja. Ovanför scenen bullade åskmolnen upp sig. Det mullrade lite i bakgrunden, men åskan höll sig kvar på den västra kanten och drabbade oss inte. I hagen bräkte fåren, både svarta och vita. Det en gång så berömda värdshuset, där man kunde få sig serverat Black and White om man ville, står nu sorgligt övergivet och sjangserat. Öppet-skylten ska man nog inte lita på.

En det är fart på är barnbarnet LL. Här får hon in en dunderträff på bollen. Något för talangscouterna att titta på? Hon gästade oss i veckan och sov till och med över!

Ett kalas till har vi varit på. Fina fru C bjöd på Margaretatårta i ett skuggigt hörn av den frodiga trädgården.

En dag som gårdagen, då termometern visade + 30 grader, håller man sig gärna i skuggan. 

Nu är det slut med vimmelbilder för denna gång!

Önskar er en trevlig och lagom varm helg!

Söndagskväll på Norrqvarn

Vilken härlig söndagskväll vi fick på Norrqvarn! 

Tivedspôjkera hade äntrat scenen på bryggan och drog igång med sina instrument prick klockan 18.00. Fansen samlades, både gamla och unga. Den allra yngsta kunde inte få nog. Han drog sin mamma närmare scenen och head bangade och klappade händer i takt med musiken. Idolkortet som han fick med sig kanske får hänga på väggen i hans pojkrum.

En lite äldre pojke lyssnade på musiken från hotellet. Han satt och dinglade med benen från fönstret på andra våningen och vi orkesterfruar vågade knappt titta åt hans håll. Det såg väldigt vanskligt ut.

Basisten i bandet är släkt med Sten Broman. Som tur är har han inte ärvt dennes aversion mot dragspel. För det blir det mycket av för Tivedspôjkera. Flickan i pojkbandet, Kate, spelar durspel och får växla mellan ett vitt och ett svart beroende på i vilken dur som ska spelas. 

Publiken sjöng med och klappade takten och det blev en härlig stämning där vid Göta Kanal, en kväll att minnas.