Hemma på vår gata i stan sa vi att vi skulle få främmande, när det skulle komma gäster. Mamma fejade och rustade. Hon lagade mat och dukade. En gång hade hon precis tagit ut en rådjursstek ur ugnen och satt den på köksbänken för avsvalning. Då aviserade vår schäferhund att gästerna var i antågande. Hon skällde upphetsat vid fönstret med blicken stint riktad mot trädgårdsgrinden. - Va! Kommer de redan! utropade vi alla i familjen och ställde oss också och tittade ut genom fönstret. Men inte såg vi någon. Vi såg inte heller någon hund, för hon hade smitit runt oss och in i köket och kastat sig över steken. Vilken manöver! Hon lurade oss alla. Kom inte och säg att hundar är dumma.
Härom dagen fick Maken och jag också främmat. Närmare bestämt två systrar som bodde grannar med Maken i barndomen. Med på knytkalaset var också yngsta systerns man och vår egen granne MÅ, som varit arbetskamrat med äldsta systern i många år.
Det blev några timmar av glatt samspråk om tider som flytt och om tiden som är nu. Makens fotoalbum från ungdomens dagar plockades fram. Och nu fick vi dessutom två nya bilder att minnas till.
Nu är det några dagar med svalare temperatur som väntar. Riktigt skönt, tycker
Maggan
2 kommentarer:
Visst är det roligt med sommarkalas med gamla vänner! Vi har frossat i det i torpet ett tag nu, i olika omgångar. Vi räknade till 38 gäster på två veckor, fördelat på sex tillfällen.
Roligt förstås, men mycket bakning och matlagning och städning...
Ja just det, det sa man ju - få främmat. Roligt att få och ett roligt uttryck.
Skicka en kommentar