Oktober månad på upphällningen

Hoppsan, vart tog oktober månad vägen? Är det bara jag som tycker att tiden bara går fortare och fortare?

Nu är det en vecka sedan jag skrev sist. Dags att skicka ett litet veckobrev till dig.

 

Förra helgen bjöd på ett spontanbesök av sönerna och Stora V. Det blev en mycket festlig och produktiv helg utan att vi hade planerat det. Vi fick fin hjälp med trädgårdsbestyr, dammsugning och mattpiskning. Och att åka till Återvinningscentralen med en del bråte. Det firade vi med middag på restaurang.

På tisdagen spelade Tivedspôjkera upp i Ramundergårdens atrium. Det börjar bli lite kyligt att vara där nu, men publiken hade varit förutseende och hade tjocktröjorna på.

Det blev ett mycket uppskattat inslag för de boende. Det märktes på applåder och leenden.

Nu har de flesta löven singlat ner från träden. Den här bilden tog jag när jag just varit och gjort en intervju på Casselgården. 

Nej, nu måste jag skynda mig och handla godis. Det är lördag och Halloween och det kan hända att vi blir hemsökta av spöken. Och då får vi inte stå där utan godis. Huvva!

Souvenirs

God morgon!

Det är lördag morgon och "dagen efter" den stora Oktoberfesten för seniorerna här i byn. Men jag är pigg och nyter och tänker tillbaka på veckan som passerat.

Collaget ovan påminner mig om den härliga dagen i tisdags, då mina kära väninnor och jag gick på en matta av prasslande gula löv. Efter en lunch på Viiby Krog tog vi en sväng till mitt kära Trystorps Ekängar nu i gyllene höstskrud. Har det varit intensivare och vackrare höstfärger än i år?

Överst vänster: Pannbiff med lingonsylt på Gate Gästgiveri, Överst höger: Lunchguidning på Racksta Museum, Nederst vänster: Historien om Klässbol berättas, Mitten: En gul skönhet på Arvika Fordonsmuseum, Nederst höger: Souvenirer från dagen

I torsdags gick färden tidigt på morgonen till Arvika. Solen lyste vackert längs vägen, ända tills vi kom till Karlstad. Då blev det mulet. Vi var ett gäng pensionärer som fick oss till livs både teknik, kultur och god mat. På hemvägen (då solen lyste igen) njöt vi av utsikten från bussfönstret, blanka sjöar, skogar, röda stugor. Och som grädde på moset steg en illröd supermåne upp vid horisonten och följde med oss hela vägen hem.

Här är en stämningsfull bild som hänger på Racksta. Det är Björn Ahlgrensson som är konstnären bakom verket och det är hans fruga som sitter och filosoferar vid köksbordet.

Veckan avslutades som sagt med Oktoberfest och hålligång. 

Är det någon som tror att pensionärslivet är stilla och tråkigt? Tänk om!

I helgen blir det lugnare, i alla fall vad jag vet just nu. 😉

Ljus och mörker

God morgon!

Just nu är det så överdådigt vackert när solen skiner. Marken och träden är översållade med bladguld. Jag har känt att jag bara måste fånga ljuset och färgerna innan det är för sent.

Bilden ovan är från i fredags kväll när Maken och jag kom hemkörandes. Kvällssolen lyste in från väster och skapade ett magiskt ljus. 

Nästa bild är en söndag morgon när jag är på väg till kyrkan. "I öster stiger solen upp och sprider guld på sky" och skapar samtidigt en lååång skugga av mig. Det ser ut som jag går på styltor.

Men det har varit mörka, mulna dagar också. En regnig eftermiddag gick strömmen på eftermiddagen och kom inte tillbaka förrän tre timmar senare. Då hinner man reflektera över hur viktigt det är med elförsörjningen. Nästan allt kräver ström. Jag lyssnade på P4 Örebro via mobilen för att höra om något hänt. Det går ju bra så länge mobilen inte behöver laddas. Det var bara en elkabel som gått sönder, meddelade elbolaget. 

Tur att strömmen kom tillbaka så att jag kunde laga kålpudding! Det hör ju hösten till och är väldans gott.

Igår åkte K och jag till La Stada för att hälsa på vår nyinflyttade väninna Q. Hon tog emot i förkläde och spisrosor på kinderna och det doftade ljuvligt i köket. Hon
var i färd att laga en helt underbart god middag åt oss. 

Det var länge sedan jag ätit så gott och blivit så mätt. Tur att vi kunde sitta länge vid bordet och prata om allt mellan himmel och jord.

Vinrankan mot söderväggen har nu släppt de flesta av sina blad, men jag hann att fånga de vackraste innan de släppt taget. Snart behöver det räfsas och vinterbonas på tomten. 

Ha det gott

önskar

Maggan

September månad är till ända

Det är sista dagen i september månad, en månad som bara har rusat förbi. Just nu glöder färgerna i naturen. Jag var bara tvungen att stanna och ta en bild på dessa granna träd på min väg hem från ett ärende på byn. Vem vet hur länge det är så här hisnande vackert. Snart ligger löven på backen och grenarna sträcker sig kala mot en grå himmel.

Idag har vi haft ett kärt besök av min kusin, som gör en liten turné för att hälsa på släkt och vänner i Mellansverige. Vi hade så mycket att prata om. Det är härligt att prata om gemensamma rötter. 

Här står våra mammor, min till vänster och kusinens till höger, med deras pappa (morfar) i mitten. Han fyllde sextio år, vill jag minnas. Jag tyckte att han var gammal då. Nu är jag drygt tio är äldre själv!

Pensionärsmötena är mer rock and roll nu för tiden. På senaste SPF-mötet fick vi återuppliva minnen från vår ungdoms glada dagar.

När Elvis och Tommy Steele tävlade om ungdomspubliken var jag för ung, gick i småskolan. Jag och bästisen höll på Tommy Steele. Han verkade snällast. Älvis Präsly är äklig, skrev jag i dagboken.

Rolling Stones var tuffa och häftiga. Min första LP var Aftermath, kanske lite för tuff för mig då. 

Beatles framträdande på svartvita TVn 1963 kommer jag mycket väl ihåg. She loves you yea, yea, yea! Sedan var det fest varje gång de släppte en ny skiva.

Simon & Garfunkel landade lite senare hos mig. Art Garfunkels Brigth Eyes är den låt som jag förknippar med min yngste sons födelse. Vi åkte hemåt från BB i mörkret med sonen sovandes i babyliften och jag var lycklig.

Så har det varit ännu ett vemodigt avskedstagande. I fredags begravdes min kollega och vän som jag tyckte så mycket om. Så fint att hon fick fira sin 100-årsdag i somras omgiven av sin stora familj och sina vänner. 

Nu känns det mycket tomt att hon inte finns hos oss längre. Jag skrev om hennes kalas här. 

Många soliga dagar blev det i september. Nu tar höstmånaden oktober vid. Och det behöver inte vara helt fel, det heller!

Vinskörd, fest och gemenskap i september månad

Hej där!

September, tid för mognad och skörd! Så även i den lilla galliska byn. Här har det skördats blå, söta druvor som växer i mängd på vinrankan mot söderväggen. Sonen Joy  hjälpte mig knipsa av klasarna jag inte nådde. Sedan har jag kokat druvmarmelad av 4,5 kg druvor. Här är receptet, det blir väldigt gott!

Joy hjälpte oss att måla den utbytta överliggaren på planket och spaljén, så nu är allt vitt och fint igen. Inte dumt med vuxna söner!!

Efter alla bestyr i köket och i trädgården kopplade vi av med några omgångar Spite & Malice. Eli bangar inte för att sitta efter sin farmor vid bordet. Jag är illa beryktad som korthaj i dessa sammanhang.

Vad har hänt mer på sistone? Jo, två av vännerna i diakonigruppen har firat sina 90-årsdagar. - Det var den roligaste födelsedagen jag upplevt, sa E-M och hon har ju ändå 90 stycken att jämföra med. 

Båda jubilarerna är fantastiska kvinnor, kloka, fina förebilder. Här saknas varken glimten i ögat eller räven bakom örat! 

Här sitter Maken och väntar på lunchmaten på den alldeles nyöppnade snabbmatsrestaurangen. I nöd och lust, står det på affischen. Det var väl det prästen sa till oss i Badelunda Kyrka för 51 år sedan.

Tidigt på fredag morgon, innan Maken kommit ur sängen, ringde det på dörren. Där stor en lång Pettson-liknande man med sin lilla dotter vid handen. Pettson skulle hjälpa Maken bli av med en massa radioamatör-prylar: långa master, antenner, verktyg, manualer ... som radioklubben bättre kunde ta hand om. Det blir inga avancerade antennbyggen längre för Maken. Som den gången när vi åkte runt i Karlsborg med en jättestor vispliknande antenn på taket. Den orsakade uppståndelse bland Karlsborgsborna. En cyklist tittade så på vår bil att han cyklade i diket!

Pettsons dotter, 3 år, var lite blyg i början, men sedan lossnade det och vi lekte och spelade spel alltmedan radioamatörerna bytte grejor och idéer med varandra.

Något annat som hör september månad till är förkylningarna. Här har det kliat i halsen och nysts något väldigt!

Atttjoooo!! Prosit på er!

Falskt alarm

God morgon!

Jag har precis klivit upp ur bädden. Känner mig lite mosig och undrar: Är det höst nu? I flera dagar har värmen dallrat över husen och nattsömnen har varit lite si och så. Men nu har det svalnat av och blivit mer höstlikt

Lilla V och hennes familj var på besök i helgen och jag fotade inte en enda gång. Tur att de kom tillbaka på måndagen för att hämta något kvarglömt. Då kunde jag fånga den här blicken. Hon var lite trött efter att ha somnat i bilen.

Efter fikastunden vid köksbordet piggnade hon till och knatade iväg, medans vi vuxna satt kvar och pratade. Plötsligt kommer hon springande och med hög röst ropar hon: Bajs, Bajs!!! Nu blir det fart på föräldrarna. Högsta beredskap. Men så ser jag Lilla Vs finurliga leende. Det var dockan som bajsat! Och som skulle skötas om och nattas. Falskt alarm, alltså.

Dockan har hängt med i snart femtio år och den randiga tröjan likaså. Nu ligger hon tryggt nerbäddad tills hennes lilla mamma dyker upp nästa gång.

Nu får vi säga hej då till sommaren för den här gången och hälsa hösten välkommen!

Nu ska jag snart iväg på dagens uppdrag, så sköt om er och ha en fin höstdag!

Turen gick till Skåne

Det är söndag förmiddag. För några dagar sedan kom jag hem från en fin bussresa till Skåne. Researrangören, Åmmebergsbuss, hade utlovat strålande väder och det blev det. När vi resenärer klev av den luftkonditionerade bussen i Kivik, strömmade den mjuka värmen emot oss. Hade vi månne hamnat i Grekland?

Måndag

Vi gav oss iväg tidigt på måndag morgon. Första stoppet och första ruinen blev Brahe Hus vid Vätterns strand.

Hovdala slott

När det var dags för lunch hade vi kommit till Skåne. Utanför Hässleholm ligger Hovdala Slott, en pampig anläggning med lång historia. Den fick vi höra av en mycket kunnig guide, som presenterade oss för danska och svenska adelsmän, pimpelnötter och 300-åriga träd. 

Tapeter från Paris i våningen, trio i skuggan, min rumskompis T-S under det urgamla trädet, slottsherren Sigvard Grubbe

När vi kom över kullarna vid Brösarp såg vi havet för första gången på resan. Sedan var det inte långt till hotellet i Kivik.

Bubbel vid soluret - fin inledning på kvällen

Tisdag

Soluppgång - utsikt från hotellrummet

Efter avnjuten frukost (hotellfrukostar är något extra!) gav vi oss iväg på upptäcktsfärd. Vi passerade nyplöjda åkrar randiga som manchestertyg, fält med orangegula pumpahuvuden som stack upp mellan frodigt gröna blad, små korsvirkeshus och vita kyrkor med trappstegstorn. En sådan vit kyrka var Sankt Olofs kyrka, från tidig medeltid. Vi var inte de enda som turistat där. Pilgrimer hade ristat in runtecken i en av de vita pelarna. Men vi avhöll oss från att klottra.

Riddaren och sjörövaren Jens. Det 26 meter höga Glimmingehus. Guiderna tog hand om oss på bästa sätt. Dags att lämna huset bakom oss.

Vid Glimmingehus mötte oss två guider i medeltida dräkter. De berättade om den gamla riddarborgen och den förskräcklige Jens Holgersen Ulfstand, som var danskt riksråd, amiral och länsherre. Han avverkade två fruar, en Brahe och en Trolle och hade många barn. 

Rast i skuggan vid Stenshuvud, lunchen vid Hammenhög, T-S och G på gång, äpplen vid Kiviks Musteri.

Vid Hammenhögs Gästgivargård fick vi kålpudding med rårörda lingon, sås och nypotatis. Jag satt bredvid G i randig tröja (hon syns på bilden ovan). Efter en stund kom det in ett stort sällskap med lunchgäster och två av dem såg exakt ut som G, både till klädsel, frisyr, hårfärg och glasögon. 

Vid Stenshuvuds Nationalpark kunde vi sträcka på benen och ta en tur ner genom skogen till havet. Busschaufförens son, vår unge reseledare, tog sig ett uppfriskande dopp. Det var inte många grader i havet. Två av oss i gruppen hade doppat sig vid hotellet och de kunde meddela att det endast var 6 grader varmt!!

Efter ett besök på Kiviks Musteri gjorde vi kväller.

Onsdag

Den här morgonen var jag beredd med kameran lite tidigare! Efter frukost lämnade vi hotellet och Kivik och åkte först till Simrishamn.

Åh, vilken söt liten stad! Liknade Visby med sina låga stenhus och rosor och stockrosor. Vi började besöket med att gå på museum och höra om Simrishamns 900-åriga historia. Sedan spankulerade vi omkring, tittade in i butikerna, luktade på blommorna (nöp några frökapslar från stockrosorna) och åt glass i solen.

Efter lunchen på Ingelsta kalkonfarm (kändes inte riktigt bra för mig med djurstallarna så inpå - fick obehagliga associationer) trixade chauffören ner bussen till Kåsebergas trånga hamn. Där kryllade det av turister. 

Många av oss i resesällskapet knallade upp för den branta backen och upp till den stora skeppssättningen Ale stenar. Bra att det fanns bänkar med jämna mellanrum så man kunde pusta ut ibland!

Ett gäng kossor betade fredligt alldeles nära. Skönt att man inte har koskräck, de är rätt stora.

Det blåste svalkande på höjden.

I Ystad tog vi in på hotell Fritiden, ett stort modernt hotell med bra läge. För bara några gator längre bort låg "gamla" Ystad. 

På Ystad antik & vintage intog vi kvällens middag, en jättegod kycklingrätt serverad av glada och trevliga gräbbor.

Torsdag

Så var det dags att vända bussen hemåt. Men innan vi lämnade Skåne, så hann vi med att besöka Johannamuseet. Grundaren Manfred Almkvists son tog emot oss och visade sin pappas samlingar av veteranbilar, cyklar, motorcyklar, musikmaskiner, leksaker, bruksföremål - ja allt du kan tänka dig!

Där hittade Hasse o Tage och Jan Troell rekvisita till sina filmer. Vilken guldgruva!

Thale Ulfstand, släkting med Jens på Glimmingehus, Klostret sett från sjösidan, rosor och lavendel i massor, besök i den tusenåriga eken och samling på borggården

Vid Bosjökloster härskade friden. Massor med fjärilar fladdrade kring bland lavendel och rosor, getterna bräckte i hagen och under de gamla träden vid klosterkyrkan fanns små oansenliga gravstenar, som påminde om de nunnor som bott och verkat här en gång. Den nuvarande ägaren, Tor Bonde, kom och hälsade oss välkomna, innan en duktig och trevlig guide tog hand om oss och berättade klostrets historia.

På hemvägen började himlen i väster se allt mer dramatisk ut. Stora moln i violett och orange tornade upp sig och solen som lyste emellan blev eldröd. Åskan närmade sig och ljungande blixtar lyste upp kvällshimlen innan vi var framme i vår lilla stad.

Min vänsterfot har tagit stryk igen och svällt till en fotboll, men då tar jag vätskedrivande ett tag, så får vi se om det hjälper. Jag får i alla fall springa på toa, då det är bra att jag har nära till det.

Sköt om dig, du som läst ända till hit! Det blev långt, nästa inlägg lovar jag bli kortare.

Hasta la vista!