Jag har just kommit hem från en tur till min kinesiska väninna och hennes vackra dotter. Med mig hade jag J från Polen. Su sprudlar av energi, hon är som en tonåring fast hon är fyllda 55. J och jag blev bjudna på dumplings, sallad och marinerade räkor - Mmmmm, så gott.Sus historia är fascinerande. Hon kommer från en stad med 8 miljoner innevånare, träffade min svenske arbetskamrat och de blev kära i varandra. Mitt under upproret vid Himmelska Fridens Torg lyckades E få ut Su ur Kina och de bosatte sig på ett litet lantställe mitt ute i den milsvida skogen. Vilken kontrast för Su. Men hon fann sig genast till rätta, älskade sitt svenska liv och njöt av att plantera rosor, mängder av rosor i trädgården.
De fick en fin dotter och många fina år tillsammans innan E hastigt dog i en hjärtattack när de alla tre var på besök i ett grannland. Su bodde kvar några år i skogen, men sedan några år tillbaka bor de i Staden i en ljus och fin nybyggd lägenhet på väster.
Vi har pratat länge om att jag skulle komma och hälsa på och nu har det äntligen blivit av. Nu får det inte dröja så länge tills nästa gång vi ses. Jag är så glad för vår vänskap.
1 kommentar:
Vilket öde! Tänk så olika det är - en del anpassar sig, säkerligen inte utan möda, men de anpassar sig medan andra aldrig lyckas.
Ja, vänskapen är dyrbar - kan bli ledsen över hur en del slarvar bort den. Särskilt unga tjejer som går in i ett förhållande kan släppa alla vänner - se'n ta'r förhållandet slut och så står de där alldeles ensamma.
Margaretha
Skicka en kommentar