Den lilla pluttan i mitt knä har precis fyllt 50 år! Jag minns när mamma satt i sin säng i laxrosa bäddkofta och berättade att Syster S och jag skulle få ett syskon. Vad spännande det var! Arbetsnamnet var Lars, såsom det hade varit för oss två andra.
Och en vårdag kom mamma hem från BB med vår lillasyster L (inte Lars!). Hon var naturligtvis det sötaste man kunde tänka sig och vi var så stolta, vi storasystrar.
Redan som en liten tulta var hon omtänksam. Om någon hade slagit sig, så sprang hon raskt och hämtade en kall matsked att lägga på det onda för att förhindra att det blev någon bula.
Som vuxen har hon kvar sin omtänksamhet om både folk och fä. Hon har stark integritet, skinn på näsan sa pappa, och förverkligar sina drömmar undan för undan. I helgen har drömmen om ett Silverpäronträd gått i uppfyllelse och i sommar rider hon och K-O på islandshästar på Island. Bara inte något askmoln fortsätter att bråka.
Syster L, du är en riktig pärla och jag är innerligen tacksam och glad för att jag har dig!
1 kommentar:
Tack, kära syster!
Det är ömsesidigt. Jag är så glad att jag har dej också! Du har alltid varit mitt stora stöd. Du vet, K-O brukar kalla dej för Oraklet i Laxå. Kram/ Syster L
Skicka en kommentar