I gott sällskap

Min Lilla Tant har nu flyttat in på ett hem för gamla. Jag var där igår och hälsade på. Så ljust och hemtrevligt det var! I den stora hallen satt de gamla och lyssnade på ett par som spelade gitarr och sjöng: Ute blåser sunnanvind.

Vi gick in till Min Lilla Tants stora ljusa rum. - Här har du nog fått det större än din mormor hade det i sin lilla stuga vid Hemsjön, sa jag. Hon hade så fint möblerat med sina egna möbler och tavlor. Men än så länge kände hon inte igen sig riktigt. Vi drack kaffe och åt jordgubbswienerlängd. Och pratade om det som hänt förr och det som händer idag. Närminnet sviktar ordentligt nu. - Jag har nog blivit lite glömsk, säger hon. Men det som hände för åttio år sedan, det kommer hon ihåg.

På en vägg hade sonen hängt upp ett porträtt på Min Lilla Tant, där hon är 83 år yngre än idag. Men man kan fortfarande känna igen henne.

Jag tror att hon kommer att få det mycket bättre här där hon kan få tillsyn och sällskap. Trots närapå blindhet och dåliga ben så har ensamheten varit det värsta gisslet, eftersom Min Lilla Tant är en mycket social flicka. Jag hade med mig en liten, gullig vaktvalp, som kan hålla henne sällskap. Egentligen letade jag efter en katt, eftersom hon är en verklig kattvän, men det fanns inte i vår leksaksaffär.
Dagen idag:

... är det lite svalare än det varit tidigare

... får vi besök av A från A-sund

... är det dags att klippa gräset