Gardinsök och adventsstök

Nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag skrev sist. Dagar och kvällar har varit fyllda med aktiviteter. Mina systrar och vänner brukar sucka: - Hur orkar du? Fast vännen C säger så klokt: - Fast jag tycker förstås att du roar dig mest hela tiden.


Nu gör jag en litet uppehåll i stökandet. Jag har rivit ur hela kistan där jag förvarar gardiner på jakt efter de gardiner jag har haft i sovrummet i advents- och juletid. Där fanns de inte. Jag har letat igenom förrådet, en garderob, en gammal strykhög - inget resultat. Nu skäms jag när jag säger det: De låg i botten på tvättkorgen! Usch och fy! Vilken slarva jag är. Där har de alltså legat ända sedan i januari. Nu är gardinerna tvättade och hänger i torkskåpet för att bli stryktorra.

Sedan har det tagit en bra stund att återställa alla högar som jag dragit fram och då passade jag på att ordna upp i förråd och byrålådor. Sovrumsfönstrena tvättade jag. Jag gjorde misstaget att tvätta utsidan på det ena fönstret och då bildades genast en tunn ishinna som jag fick försöka gnugga bort.

Vi har gott om snö, men inte lika mycket som på bilden här intill. Den är tagen en dag i mitten av februari när snöhögarna låg skyhöga runt parkeringsplatsen på jobbet.

Vad har hänt i veckan då?

Jobbet med att skriva manualer har varvats med fackliga uppdrag. I tisdags kväll var det körövning. I onsdags kväll var Maken och jag på Föreläsningsföreningen och lyssnade på ett föredrag om järnets utveckling från 1350 f Kr i Turkiet till masungsepoken i Bergsslagen.

I torsdags kväll åkte vännen C och jag till vackra Bålby Gård och var med om en modevisning. I en vacker sal med släktporträtt på väggarna och öppen spis mannekängade vänner och barn till frun i huset. Sonen var en kopia av vår prins och han visade jaktjackor och snitsiga jeans som om han aldrig gjort något annat. Men vad jag förstod så var det premiär för alla mannekänger. Sedan bjöds vi in till gårdsbutiken, där jag köpte gårdens ost och några julklappar. Hade jag varit stadd vid kassa och lite smalare, så hade jag kanske kunnat handla någon läcker italiensk blus.

Gårdagen var kontrasternas dag: På dagen gratulerade vi en ung pojke som precis fyllt 50 år. Han blev väldigt överraskad och förlägen när han först ropades fram på ett avdelningsmöte och blev hyllad. Sedan hade styrelsen i Unionen bjudit in honom till överläggningar i ett konferensrum. Han kom med pärm och anteckningsbok, men istället för facksnack blev det mer blommor och hyllningar.

Direkt efter gratulationerna tog jag ledigt två timmar för att åka på begravningen av en körkamrat. Vi i kören sjöng två fina sånger och kantorn spelade Gotländsk Sommarnatt så mjukt och vackert. Ulla var gotländska, glad, naturlig och humoristisk. Det blev tomt efter henne.

Imorgon sjunger kören in Advent och sedan åker jag och tar hand om Lilla Hjärtat när föräldrarna ska på galej.

Ha en skön helg!