Så här på Lucia-morgonen kommer en liten Lucia till er och önskar er en riktigt God och Glad Lucia. Ni kanske kan räkna ut att det är undertecknad som poserar ovan i vit särk och glitter i håret hemma på Skogsvägen i Västerås. Året var kanske 1954.Idag blir det mer lussefirande. En skolklass kommer och sjunger för oss på jobbet, en mysig tradition, som ibland väcker förundran hos utländska gäster. En gång var jag med i ett luciatåg mitt i en varm, provencalsk natt. Vi svenskor som var med på ett ungdomsläger i bergen norr om Melan sommaren 1969 ville visa upp något typiskt svenskt. Invirade i vita lakan och med ljus i händerna skred vi fram och sjöng på en italiensk melodi, men med ett konstigt tungomål. Vet inte om det fick avsedd verkan eller om det bara var skrämmande och underligt?
Hur som helst: Ha en riktigt bra dag ni alla därute!
Maggan
2 kommentarer:
Vilken gullig liten lucia. Mitt roligaste luciaminne är när vi hade en samojedspets och jag och våra två pojkar skulle lussa för min make. Vi sjöng och hunden Sam deltog med glädje i sången och gissa om vi hade svårt att hålla oss för skratt. Sedan tyckte han att det var jättemysigt att sitta i sängen och fika med oss alla fyra.
Fin liten lucia. Härlig sed, vackra, välkända sånger som väcker minnen.
Skicka en kommentar