Vill man vara fin får man lida pin!

Det är lördag förmiddag. Solen skiner utanför, men det är kallt, Snart ska Maken och jag gå ut och ta itu med trädgården, ett ständigt dåligt samvete. Nu är det dags att göra den iordning för vintern för rätt var det är så börjar det snöa.

Förra året kom snön den 22 oktober. Det minns jag så väl, eftersom det var "kick-off" med arbetskamraterna. Vi satt i en badtunna med nattsvarta himlen över oss när de första snöflingorna började singla ner. De singlade på rätt kraftigt och när det var dags att återgå till vår lägergård fick vi pulsa fram. Ärtan T pulsade fram i pumps och med en vit badhandduk draperad som en cape runt axlarna. Under skymtade hennes röda bikini.

A pro på arbetskamrater: Igår satt vi runt fikabordet och samtalet löpte på som det brukar. Vi kom in på spikmattor och jag sa att förr i tiden hade man spikmattor för huvudet. Jag kom att tänka på några nätter i min tonårstid när jag sov på papiljotter. Vilken plåga! Ett annat tilltag för att "bli fin i håret" var när mamma värmde locktången i gjutjärn på spisplattan och sedan krusade mitt hår tills det osade bränt. Man var rädd om öronen, så att man inte skulle bränna sig. Jag inser att jag är bra gammal när jag har sådana här barndomsminnen!

Nej, nu har Maken precis gått ut för att sätta igång med höststädningen. Bästa att sluta!

På återhörande!