På blomsterklädd kulle

Igår blev den av, utflykten som jag tänkt så länge att vi skulle göra. Jag ville så gärna se Kinnekulle i majskrud. Hade hört talas om gullvivsängarna.

Men allra först besökte vi Husaby kyrka, en riktigt vacker 1100-tals kyrka i sandsten. Jag tände ljus och beundrade målningar och skulpturer, som utförts av människor för så länge sedan.

Vi vandrade sedan på Österplana hed och vall, en högplatå med makalös utsikt över nejden. Vilda körsbärsträd, slånbär och vildapel blommade. Marken var täckt av maskrosor, gullvivor. Här och där växte Sankt Pers Nycklar, vackra lila orkidéer. Vi gick bort till Martorpsfallet, där vattenkaskader kastade sig utför de bruna, skivade kalkstensklipporna.

När vi var som mest kaffesugna hittade vi ett trevligt litet ställe, Handen, där vi slog oss ner en stund i solen. Vi köpte med oss en liten rustik kruka med en blomma i, innan vi åkte vidare till Munkängarna. Vilken pampig lövsal. Marken var täckt av ramslök, men den blommade inte än. Men om några dagar, så har den nog slagit ut. Jag tycker mig komma ihåg att epsilon berättade om en tur hit när det blommade som mest.

Vi avslutade med att åka upp till högsta punkten och se ut över Västergötland åt alla håll. 

Vi var inte precis ensamma om idén att besöka Kinnekulle just den dagen. Ett stort gäng mopedburna old boys (and girls) drog iväg på sina knattrande maskiner. När jag stod i all sköns ro och beundrade utsikten precis vid den tvärbranta klippkanten dök det upp ett gäng mountainbikecyklister, som cyklade där jag trodde att det var alldeles omöjligt att cykla. Vid Munkängarna hade folk picknick och kusinträff. Där vimlade det av hundar, barn, lattemammor, gubbar och gummor.

Det blev bråttom hemåt. Vi var bjudna till A i A-sund. Han hade lagat en härlig middag, som smakade alldeles underbart efter en heldag ute. Vi blev sittandes en lång stund och filosoferade i stearinljusens sken.

Så slutade en vårlördag, som blev alldeles så bra som jag önskat mig.