Mulet, kulet, illa vulet i de dödas vilorum...

Versen i rubriken har jag med mig från barndomen. Om man betonade andra stavelsen istället för den första, så lät det som om man talade latin.

Precis så mulet och kulet har det känts på jobbet de här dagarna. Öde korridorer, kylslagna rum, långsamt. Då var det extra välkommet när E från Kumla ringde och pratade bort en stund idag.

När jag kom ut ur huset efter åtta timmar sken solen varmt från en blå himmel. Då ville jag inte gå in och sätta mig inomhus. Istället åkte Maken och jag och tog oss årets första dopp. Så härligt!

Vi åkte till favoritstället för alla årstider, en udde kantad med riktigt gamla furor. Det var här vi en vinter såg de mäktiga spåren på isen, då en örn hade tagit en hare. Det var här vi var den novemberdagen när vi fick SMS att vattnet gått och Lilla Hjärtat var på väg. Det var här hon badade utomhus för allra första gången.

Här har familjen pimplat på isen, haft skridskoutflykt, grillat korv, klappat tallstammarna, gått på barrdoftande solstigar ... Det är nästan så jag skulle vilja ha ett enkelt litet pörte där vid stranden, med en trätrapp att sitta och dricka kaffe på....