Ett OS-vittne från London 1948

Mamma Barbros biljett till OS-finalen i fotboll 1948

För 64 år sedan var det också Olympiska Spel i London. Då var min mamma husjungfru på en herrgård, ett manour house, utanför Cheltenham. Tillsammans med den andra jungfrun, Kerstin, åkte hon till London för att under några dagar bevista spelen och turista i staden.

Kerstin och Barbro

Så här skriver hon i sin dagbok (som är en riktig skatt för mig!!):

"På onsdagen och torsdagen den 11 - 12 augusti hade vi storrengöring i kök och skafferi och sedan åkte vi till London över två dagar. Den första dagen regnade det och vi såg inte så mycket av London. På kvällen tog vi "underground" ut till Wembley Stadium och träffade en norrman i kupén och han gjorde oss sällskap. Vi lyckades få bra platser, varifrån vi hade en fin utsikt över planen, där de världsberömda spelen försiggått.

Läktarna började fyllas av folk, varav åtskilliga var svenskar. Flaggorna vajade och den olympiska elden flammade.

Kvällens program inleddes med en gymnastikuppvisning av svenska kvinnliga och manliga elittrupper. Till och med solen sken upp då flickorna tågade in och dansade fram sitt program. Deras uppvisning efterföljdes av spänstiga pojkars mera kraftfulla prestationer. De var skinande vita när de kom på banan, men efter en stunds konfrontation med den leriga gräsplanen blev åtminstone byxbaken svart.

Sedan följde fotbollsfinalen mellan svenskar och jugoslaver och till vår förtjusning vann de våra med 3 - 1. Det var ett stolt ögonblick då de fick mottaga guldmedaljen och "Du gamla, Du fria" ljöd ut över stadium, vilket förresten hände tre gånger under kvällens lopp, då svenskar vunnit första pris i andra av dagens tävlingar."

Kerstin och Barbro hade inte lyckats ordna hotellrum, så till slut tvingades de tillbringa natten i en ruin, ett sönderbombat hus "medan månen sken in genom de tomma gluggarna."

Nu ska jag återvända till dagens OS via TV-utsändningarna. Mamma såg på TV redan då, 1948, hos en judisk familj i London, och hon tyckte att det nästan var som att vara på bio, står det i dagboken.

Sköt om er!