Det är något vemodigt över de här dagarna. Dagarna på jobbet är räknade. Nu gäller det att lämna över arbetsuppgifter och fackliga uppdrag till de som får vara kvar. Jag lever ändå i nuet och tänker inte så mycket på vad som ska hända sedan, vad jag ska göra som pensionär.
Det gäller även att njuta av de vackra septemberkvällarna. Igår kväll när jag kom hem från jobbet packade vi en ryggsäck med kaffe och bullar och åkte ut till en vacker plats i närheten av där vi bor. Vi strosade längs sjön och upptäckte stora kantareller vid sidan om stigen. Vid en bro stod en fiskare och prövade lyckan.
Solen silade in och belyste blad och strån från sidan. Vi satte oss på en mossig sten och hällde upp vårt kaffe. Skönt att sitta där i tystnaden och bara vara här och nu.
6 kommentarer:
Det är säkert aningen märkligt att tänka sig som pensionär, att inte ha ett jobb att gå till längre. Men jag har märkt att mina vänner som har hunnit dit redan inte hinner med alls längre, de har så mycket att göra så det bara sjunger om det och de njuter fullt ut av att göra som de själva vill.
Lycka till med det nya livet!
Tack, Karin! Ja det blir nog bra, bara man vänjer sig att inte ha en massa tider att passa och att inte vara en liten kugge i företagets maskineri.
Om du visste hur härligt det är att kunna göra som man vill och inte behöva jobba för andra. Jag har ju iofs vikarierat nästan hela tiden sen jag blev pancho men bara när jag själv har bestämt det.
Du hittar säkert på något trevligt att göra - det är skönt t.ex. att kunna gå på en dagkurs om man har lust istället för på kvällarna. När slutar du?
Kram!
Musikanta: Jag slutar den sista november som det är sagt, men mina arbetsuppgifter ska styras av det nya konsultbolaget från och med första oktober. Jo, jag är ju en aktiv kvinna, så jag hittar nog något meningsfullt att göra. Ska kanske försöka ta det lugnt i början och se vad jag verkligen vill göra.
Kram!
Förstår att det känns vemodigt och säkert oroligt också. Man förstår ju inte vad företaget ska vinna på detta. Men det är ju mycket obegripligt som hänt de senaste åren.
Och du kommer att bli överöst med förslag om vad du bör göra,många kommer att rycka i dig. Så mitt råd är - tänk efter vad det är du verkligen vill.
epsilon: Tack för rådet. Jag tror att det är klokt att känna sig för, så att man inte hamnar i en karusell av måsten.
Skicka en kommentar