Tystnaden har lagt sig över vårt lilla hus. Jag plockar upp ett gosedjur från golvet i musikrummet. Under sängen i gästrummet ligger en kvarglömd rosa socka. På soffan ligger en gåstav som använts att fiska hajar med i låtsashavet. Jag ställer upp de små prydnadsflaskorna, som lagts omkull, och stoppar in sagoböckerna i bokhyllan igen.
Lilla Hjärtat har varit på ett efterlängtat besök med övernattning. Det kändes som det var alltför länge sedan, så jag bad om att få låna henne. Hon tycker själv att det är bra att föräldrarna kan tänka sig låna ut henne ibland. Men vi fick bara låna henne till lördag efter lunch. Då var det morföräldrarnas tur.
Igår morse väcktes jag abrupt av att Lilla Hjärtat tände taklampan i sovrummet och utropade: - Var är armen? Nu var det inte så farligt som det lät. Det var trasdockans arm som trasslade i docktröjan. Det kunde Farmor lätt åtgärda. Sedan bubblade Lilla Hjärtat på om dinosaurier, monster, drottningar, Loreen och annat spännande. Rätt var det var vid frukostbordet sa hon: - Du är den bästa farmorn i hela vääärlden! Gissa om jag blev stolt!
Idag är det enda ljud jag hör klockans tickande och datorns susande. Katten sover ihoprullad i sängen och ute är det gråmulen höstsöndag. Tänk vilka kontraster livet bjuder på!
PS: Vill bara tipsa om att nu har även Ärtan T svarat på enkäten i kommentatorsfältet för det inlägget. Tack för det, Ärtan!
5 kommentarer:
Jag upplever samma sak som du när Mirrfamiljen med de tre barnbarnen har åkt sin väg. Tystnaden lägrar sig över huset men också lugnet. Det är skönt några dagar, sen börjar man längta efter barnen igen...
Kram från Ingrid
Hej! Jag behöver hjälp med en sak som jag skrivit på min blogg idag !! Ha det bra !
Liten busunge där också tror jag!
Kram
Ingrid: Jo, precis så är det!
Janne: Jag har svarat på din blogg!
PO66: Det kan du lita på! Busig är bara förnamnet!
Visst blir det tyst när de åker.
Skicka en kommentar