Kontrastrik helg

Våra vänner El och Vi från Långtbortistan

De här helgdagarna har varit sprängfyllda med upplevelser. Jag har träffat vänner, bjudit på middagar, varit i kyrkan, på Casselgården, haft Andrum med temat Tystnad...

På fredag eftermiddag träffade jag två kära f.d. kollegor. Vi ses inte så ofta så nu blev det tillfälle att komma ikapp. Vi satt hemma hos K i hans vackra kök med utsikt över ett torg och en väldig björk. Förutom gemensamma minnen pratade vi om att stå på tröskeln till ett nytt skede i livet.

På kvällen kom El och Vi från Långtbortistan för att bo hos oss över helgen. Huset livades upp, det blev fart och fläkt. V övade sånger på synten, vi lagade soppor och skar grönsaker och älgkött i långa banor. Grannen och kompisen Ve kom över med famnen full av blommor och åt med oss på lördagskvällen.

Grannen Ve och sångerskan Vi

På söndagen stod vi upp tidigt för att göra oss i ordning för kyrkan, där Vi skulle spela och sjunga. Hon gjorde en fantastisk Hallelujha, så där så att jag fick gråten i halsen. Efteråt samlades kyrkobesökarna för sopplunch i Casselgården och då berättade El och Vi om sitt liv som flyktingar och vad Laxå betytt för dem. Vi sjöng och spelade några sånger till, bland annat "Laxå i mitt hjärta".

På kvällen när våra gäster åkt hem var det dags för mig att åka tillbaka till kyrkan där Åsa, jag och kantor Margareta höll ett Andrum om Tystnaden. En kontrast till min livfulla helg.

Under söndagen fick vi ett omskakande besked. En person som spelat en stor roll i familjens liv har gått bort, alldeles för tidigt. Plötsligt, men kanske inte alldeles oväntat.

Nu återstår bara två veckor av mitt yrkesliv! Bäst att gripa sig an den nya arbetsdagen.

Sköt om er!