Här står tre blivande pensionärer som just har blivit uppvaktade och avtackade av sina kompisar i fackklubben. Det var en synnerligen välbesökt medlemslunch på Bodarne restaurang. Jag har väl aldrig sett så många medlemmar på en och samma gång. Kul!
På onsdag är det Ärtan T:s sista arbetsdag. Det är hon i rött. Vi har varit ett radarpar i trettio år, för det mesta har vi jobbat i rummen bredvid varandra, men ibland har avstånden varit lite längre emellan oss. Hon är ett riktigt energiknippe. Det är hon som ger begreppet Sisu ett ansikte, men så är hon ju också finne i botten. Idag anmälde hon sig till Arbetsförmedlingen. Det tog en timme för förmedlaren att knacka ner hennes CV meddelst pekfingervalsen. Hon hade god lust att byta plats med honom och knattra fram raderna med sin sedvanliga frenesi.
Han i mitten har varit en stöttepelare för så många av oss. Hans pappa var en av de allra första som kom upp från Göteborg för att dra igång ESAB i Laxå 1942. Han är GAISare bara för att hans pappa var det och för att han blev uppmanad att bära GAIS halsduk med stolthet.
Hon i svart, det är jag det. Med mina 33 år på företaget räknas jag numer som ett inventarium. Inventarienumret sitter ingraverat på halsbandet. Men om fyra veckor är det slut med min ESAB-era.
Ikväll har jag hisnat till bilderna från Dödens Väg i Bolivia. Kjell från ABF berättade livfullt om sina skräckinjagande upplevelser, men även om hur människor lever och verkar i ett mycket kontrastrikt land. Synd att vi var så få som kom till biblioteket i Askersund denna mörka novemberkväll.
Uppdatering: Det slår mig just att på bilden ovan ser det ut som om vi tre pensionärer står vid ättestupan och tittar ner. Det var verkligen inte meningen.
5 kommentarer:
Usch, vad jag kommer att sakna er i min vardag där ni funnits så länge, på så många sätt alla tre!
Kramar Angelica
Det kommer att bli så tomt för mig med. Det har varit så mysigt med våra små pratstunder, skratt och gråt blandat. Hoppas det kan fortsätta på något sätt ändå.
Det är inte så dumt att bli pensionär heller! Själv började jag omedelbart läsa heltid på universitetet i Linköping - konstvetenskap, franska och engelska.
Underbart roligt även om det var jobbig med tentorna. Blev helt accepterad av alla ungdomarna och det fanns också några i min ålder. Kanske ett tips?
Ha en skön Allhelgonhelg önskar
Ingrid
Det måste vara skönt för dom att få gå i pension. Ha det bra !
Du som har så många järn i elden kommer nog att stortrivas med att vara pensionär. Fast det tar ett tag att vänja sig.
Skicka en kommentar