Avresedagen hade vi en liten sovmorgon, men jag strosade ner till stranden istället. Orsasjön låg kav lugn och det var så fridfullt.
På resan har vi fått möjlighet att titta in i några sekelskifteshem. På förmiddagen hälsade vi på hos Anders och Emma Zorn, som var så fantastiskt driftiga och sociala. Trots att Anders var en så kallad oäkting lyckades han erövra "prinsessan" och hela världens beundran. Han var Sveriges förmögnaste person, alla kategorier, under 1890-talet. Men ha la inte alla sekinerna för sig utan delade frikostigt med sig. Eftersom paret inte hade några barn bestämde de att deras hem skulle bli ett museum och så blev det.
Parken var så fridfull. Det var skönt att sitta i syrenbersån. Katten Sonja kom och hälsade på oss. Hon var ganska sällskapssjuk.
När det var dags att lämna Mora för denna gång, var vi en man kort. Herr W saknades. Det blev några oroliga minuter innan han kom strosande. Han hade helt enkelt tagit fel på tiden och vi kunde pusta ut.
Efter en rejäl lunch, oj vad vi har ätit, besökte vi Hildasholm i Leksand. Där huserade främst Axel Munthes engelska fru Hilda och deras två söner Peter och Malcolm när det begav sig. Axel själv var större delen av tiden utomlands.
Herrarna i sällskapet såg fram emot resans sista anhalt, Clas Ohlssons i Insjön. Så bussen var av olika anledningar något tyngre när vi rullade hemåt i sommarnatten. Hemma igen var vi vid 22.00-draget, alla mycket nöjda och belåtna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar