Katt och skratt

Just nu, bakom min rygg

Jag behöver ingen väckarklocka. Jag har för det mesta inga tider på morgonen att passa. Däremot har jag en levande väckarklocka, Katten, som sätter igång senast klockan fem varje morgon med sina enträgna och uppfordrande jamningar. Ibland låtsas jag sova och då kan det hända att hon ger upp. För stunden.

Idag kom Katten tillbaka klockan sex och jag fann för gott att masa mig upp. Nu, efter att ha ätit några tuggor av oxkött i gelé, ligger hon och på divanen och tittar på när jag bloggar.

Får jag bjuda på ett skratt så här på morgonen? Det här klippet påminner mig om sonens katt som också älskar kartonger och pappkassar.