Därför var det väldigt skönt att Ve:s dotter erbjöd sig att vara chaufför när vi skulle ge oss ut i det vita och hälsa på en nyopererad kompis. Hon bor långt ute på landet, högt uppe i backarna och har älg, björn, varg, vildsvin och rådjur som närmaste grannar.
Vi såg dock ingen av dessa grannar under vårt besök. Men man vet inte. Kanske stod det någon i skogsbrynet och gluttade på oss damer när vi stampade av oss snön på förstubron.
Det blev en trevlig stund runt kaffebordet med prat om allt mellan himmel och jord, allt från hamstrar till anställningsvillkor. Och så slank det ner en och annan hembakad kaka. Till påtåren serverades det en jättegod bakelse. Vojne, vojne!
Sedan kördes vi hem i den blå skymningen. Träden som kantade vägen var skrudade i vitt. Andlöst vackert.
Kära hälsningar!
4 kommentarer:
Jag har i många år tänkt som du här, att det är bättre att inte köra själv när det är dåligt väglag. Men... hur vet jag att jag kan lita på den jag åker med? Maken törs jag åka med i alla väder, men då och då har jag åkt med folk som gjort konstiga manövrar, så numera kör jag hellre själv än åker med någon som jag inte vet är en god och omdömesgill förare.
(Fast helst åker jag tåg eller stannar hemma om det är riktigt dåligt - finns ju galningar i andra bilar..)
Jag tänker alltid på dig när jag kör över den där viadukten. Härligt med snö men inte kul att vara på vägen.
Hej Margareta ! Otroligt Bra beskrivning och fantastiska bilder. .....Kram Velika !
Hej Margareta ! Otroligt Bra beskrivning och fantastiska bilder. .....Kram Velika !
Skicka en kommentar