En sådan kväll som igår kväll är värd så mycket. Den blir till en skinande pärla att ta fram och minnas under kulna dagar. Vi var på väg hemåt. Klockan var väl halv nio och det var hög tid att för Lilla Hjärtat att gå och lägga sig. Men vi kunde bara inte åka förbi den djupa smala sjön Unden, som låg alldeles spegelblank. Vi var tvungna att stanna till och njuta av stillheten. Den sidenmatta vattenytan krusades endast av en motorbåt som drog upp långa, parallella dyningar. Ett nytt inslag i bilden är de höga vindsnurrorna som sticker upp ovanför skogsranden. När vi drog oss vidare spatserade ett tranpar över skogsvägen.
Timmarna innan spenderade vi i och vid Tiveds gamla, lilla Missionshus. Tivedspojkarna spelade traditionsenligt till de gamla läsarsångerna som sjöngs som allsånger. En kvinna i publiken hade en mycket vacker röst. Utan att det var planerat ställde hon sig upp och sjöng några sånger för oss och drog en och annan historia. Jag frågade om spelemännen kunde spela Lilla Idas sommarvisa och då var det dags för Lilla Hjärtat att hoppa upp och sjunga duett med hjärtats lust. Allt filmades av några dokumentärfilmare. Så nu drömmer Lilla Hjärtat om en framtid i rampljuset.
Vi köpte en massa lotter också, eller åror som de kallas. I början såg det motigt ut med turen, men rätt var det var lossnade det. Vi fick hoppa upp tre gånger, Lilla Hjärtat och jag, och välja oss några fina vinster. Sedan firade vi det hela med fika på gräsmattan utanför Tiveds Torp och knotten var så gott som försvunna.
Turen till Västerås gick bra. Vi såg en massa blanka amerikanare, men undvek alla köer utan kom i mycket god tid till kliniken. Så nu får vi hoppas att röntgenplåtarna kommer att hjälpa läkaren att få bukt med Joys onda axel.
Trevlig helg, önskar Eder Förtrogna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar