Veckorna rullar undan och vi är redan inne i februari. Trots att jag är pensionär fyller jag mina dagar ganska duktigt. Får höra ibland: - Du är ju aldrig hemma! Det stämmer förstås inte, men visst har jag en hel del att stå i.
Just tisdagarna är välmatade. Varannan tisdag går Maken och jag på en trevlig cirkel mellan 9 och 11 i bibliotekets hörsal. Vi pratar och läser om Värmland, något som ska mynna ut i en Värmlandsresa så småningom. Igår pratade vi om naturområden i landskapet och Maken bidrog med att berätta om John Ericsson, uppfinnaren från Långban och Filipstad.
En och en halv timme senare är det dags för mig att ta på mig den röda västen och jobba ett pass på Mötesplats Kupan, Röda Korsets second hand butik. Igår hade vi halva priset på allt i butiken och sålde skinnjackor, fåtöljer, LP-skivor, kängor... för allt vad vi var värda. Kunden ovan hittade sig en "selfie-pinne" som hon förstås måste prova.
På kvällen är det körövning med Bodarnekören. Igår kväll började vi nosa på några nya sånger och tog också upp sådant vi sjungit tidigare. Körmedlemmarna var uppfyllda av det festliga de varit med om när vår nye kyrkoherde invigdes av biskopen inför 190 människor i söndags. Jag hade gärna varit med på det, hade ju till och med varit med och övat till evenemanget, men jag kunde inte välja bort Min Lilla Tants 98års dag.
Ja, så kan en helt vanligt tisdag se ut.
I dag är det onsdag och jag ska skriva en kallelse, en agenda, en verksamhetsberättelse, en betraktelse till Andrum, få räkenskaperna för en förening reviderade och till sist gå på en körövning för Kalle-kören. Så jag är visst hemma, i alla fall större delen av dagen!
2 kommentarer:
Oj, oj vad du har mycket att stå i! Men då går ju dagarna fort! Skönt att det är ljusare ute också och att våren närmar sig! Kram / Lillasyster L
Ja, det är härligt att det ljusnar! Kram på dig, lillasyster L
Skicka en kommentar