Påbrå

Pappa Olle i målartagen vid sommarstugan i Munga 1955

Äpplet faller inte långt från päronträdet, är det så man säger? A pro på min tankspriddhet och grejer jag råkat ut för, tryck på etiketten Fadäser nedan, ska ni få se vad man haver åstadkommit. I det avseende tror jag att jag brås på min fader. Han berättade gärna med ett fniss vad han råkat ut för:

- Den gången han klippte gräsmattan iförd grå basker och baskern åkte av när han gick under buskarna. Han märkte det inte förrän han vänt och traskade åt andra hållet med gräsklipparen. Konstigt! Det började flyga grå tussar från maskinen som började gå tungt. Sedan dess var baskern aldrig mer sig lik.

- Eller när han kom körandes längs den långa Bangatan och ryggstöder small av och han ramlade baklänges med näsan mot taket. Det såg ut som om det var en herrelös Folkvagn som kom rullande längs gatan ända tills pappa, precis lagom till att vägen svängde, hade lyckats kravla sig upp och styra bilen till höger.

- Eller den där gången han hade varit på vårdcentralen och gick en tur på stan i vårsolens glans. Han förstod inte riktigt varför han fick så många leenden av förbipasserande folk. - Det är väl för mina nya Eccoskor, kanhända, tänkte han. Ända tills han satte sig ner på en bänk och svängde det ena benet över det andra. Då såg han!! Han hade glömt att ta av sig de blå tossorna.

Etc, etc.

Här sitter vi vid sommarstugan, jag med knästrumpor, pappa Olle i olle med syster S fyra månader gammal

Han var världens bästa pappa!