I våras fick hembygdsföreningen två inramade svartvita fotografier från Röda Korset. De kom ifrån ett nedlagt glasmästeri och hade blivit kvar där eftersom kunden aldrig kommit och hämtat ut sina bilder. Med hjälp av det som stod på baksidan på tavlorna kunde Maken och jag spåra motiven till Kopparberg, närmare bestämt till Katarinagruvan i Kaveltorps gruvområde. Maken kontaktade deras hembygdsförening och så blev det bestämt att vår förening skulle komma på besök och lämna över tavlorna.
Igår blev det av. Vi var tjugo medlemmar som tog chartrad buss upp till Kopparberg och fick en fin dag bland museer och vid gruvhål. I ett av huset tog en tysk herre emot. Han hade skapat ett miniatyrlandskap av just Kaveltorps gruvområde, med alla detaljer minutiöst placerade på rätt ställe. Vilket pillergöra!
 |
| Utsikt från kaffestugan Loftet |
Men, den där vintern får gärna dröja!! Eller hur?
8 kommentarer:
Vilket trevligt sätt att få till en utflykt! Undrar just om den som inte hämtade tavlorna finns kvar och får veta!
Färgglad basker! Snyggt.
Hej Marianne! Ja, det blev en trevlig anledning till en utfärd med hugade medlemmar. Vi kanske får besök om något år av Kopparbergs hembygdsförening, hoppas.
Glad över mitt färgglada fynd. Får se om jag vågar gå omkring med den på byn. Åtminstone förr väckte en färgglad huvudbonad stor uppmärksamhet i samhället. - Hon med röda hatten, tror visst att hon är något. Men jag tror att det har ändrat på sig och jag har blivit tuffare.
Så bra att tavlorna kom "hem" igen. Till Nora vill jag åka. Har faktiskt aldrig varit är fanns jag är uppvuxen i samma landskap. Och nu är vi ju med i Tre trädstäder också.
Tredje året i Hjo: Det ska du absolut göra, åka till Nora alltså. Besök gärna Kvarteret Bryggeriet också, där de bland annat har ett trevligt hantverksbryggeri.
fin mössa, jag såg på konsthantverk i söndags på Kronohusbodarna.
syster S.
Syster S: Tack ja visst är den fin! Kul med hantverk. Kram
Klart att du ska våga! Jag klär mig väldigt färgstarkt, för att jag inte ska flyta ihop med tapeterna, och jag får bara positiva kommentarer om det. Några blekisar brukar säga att de är avundsjuka på att jag vågar. Om de säger nåt jag inte hör så bryr jag mig inte.
Visst är det konstigt, alla människor håller alltid med om att alla människor är värdefulla, och alla uppmanas vi att vara stolta och glada för den vi är, men.... Sen gäller inte det fullt ut, för man får ju inte tro att man ÄR nåt. Märkligt.
Jätteroligt om vi kan få det att funka framåt våren. Igår fick jag frågan om jag vill jobba lite mer med flyktingpojkarna, och jag har tackat ja till några halva dagar per vecka. Jag vet inte ännu vilka, men jag kommer att dela tjänsten med någon och vi kommer nog att kunna byta lite med varandra, hoppas jag.
Jag har så smått börjat tänka ut ytterligare ett par program.
Bloggblad: Du passar så bra i starka färger och visst ska man våga.
Vi har inte fått några nya datum än till vårens föreläsningsprogram, men vi har dem på onsdagskvällar. Jag kontaktar dig så småningom när vi har datumen klara.
Skicka en kommentar