Brev från Lausanne

Mogen för ytterligare några brevhälsningar från det förflutna?

"Lausanne den 17 mars 1972

Hej på er allesammans!

..........

Vi har varit med om en trevlig onsdag den här veckan. För det första så strålade solen klart redan från de tidigaste morgontimmarna. För det andra fick vi ledigt en halvtimme från jobbet. För det tredje åkte vi med halva skolan på utflykt till Neuchatel. Vi forslades i en enorm turistbuss försedd med raffig chaufför och glättig musik. Man kände sig alldeles sprittande när vi rullade genom det gröna landskapet till tonerna av "Oh, soleil, soleil!" I Neuchatel smakade vi oss igenom en hel choklad- och gottisfabrik, Succhard, och skålade i champagne i en liten pittoresk vinkällare. Där lättade vi på tungans band och sjöng "Helan går" t.ex. till våra rara fröknars förtjusning. Vi tittade även på en gammal fästning, som låg högt över staden. Och drack sen kaffe i en liten by på vägen hem.

Neuchatel, bild lånad från internet

Väl hemma skjutsades vi upp till en restaurang (Chalet Suisse), där de övriga i skolan väntade. Vi var väl bortåt 150 glada svenskor och kyparna gick omkring och sken som solar. Det var en ostkväll och vi åt fyra olika sorters osträtter, den ena läckrare än den andra. Men det måste erkännas: Man blir ganska däst. Hade någon föreslagit lite ost och frukt till dessert så hade jag slagit något hårt i huvudet på densamma. 

Madame Bugnon (rektorn) var väldigt i gasen, må ni tro. Flickorna ropade i samfälld kör: Vi vill se Madame Bugnon på bordet. (Jag tyckte att det var lite obehagligt. Som den där gången på cirkus när en karl tappade byxorna!) Men döm om min förvåning när Mme verkligen ställde sig, om inte på bordet så i alla fall på stolen, drack ur sitt glas och vände det upp och ned på huvudet! Hon sjöng minsann en bordsvisa också med hjälp av lärarkåren. Oförglömligt."

Allt var inte fest och flärd. När jag läser i min lilla fickdagbok ser jag hur mycket plugg och vånda det var inför förhör och prov. Och hur mån jag var att göra ett gott arbete på praktikplatsen, annonsbyrån Orell Fussli. I början av mars skrev jag t.ex:

Den här veckan har varit rätt besvärlig och det är underbart att det är fredag imorgon. Jag har ofta varit ledsen eller arg. Många lärare behandlar oss som en skock dumma gäss och förnedrar oss många gånger. Sista lektionen idag var jag så arg så jag hade kunnat svära högt och ljudligt på redbar svenska eller åtminstone rutit "Rabarber", som greve Möllersvärd. (Psst: Från en av pappas favorithistorior)

Fyrtiofem år senare är det också torsdag kväll. Jag har varit ute och jobbat i trädgården en del och läst ut en memorarbok av Anita Hammarstedt: Mitt liv. I epilogen skriver hon:

Fas ett är barndomen - då bestämmer mamma och pappa vad jag ska göra.
Fas två är skoltiden - då bestämmer fröken eller magistern vad jag ska göra.
Fas tre är arbetslivet - då bestämmer chefen vad jag ska göra.
Fas fyra är pensionärslivet - då bestämmer jag vad jag ska göra.

Just det! Jag tror att jag bestämmer mig för att ta det lite lugnt, innan Maken kommer hem med fisksoppan han lagat med gubbarna i matlaget Gubbröran.

Simma lugnt!