Den blå gryningen utanför köksfönstret bådade gott. Det hade fallit snö i natt och solen segade sig sakta upp ovanför skogsranden. Nu eller aldrig, tänkte jag. Det går inte att försitta denna chans till att fånga årets julkortsbilder.
När Kalla väl gått i mål som sexa i jaktstarten gav vi oss ut på fotojakt. Vi åkte åt det håll där det var som ljusast på himlen, söderut. Isen låg tunn på Östra Laxsjön och den bleka vintersolen lyste knappt igenom molnslöjorna. De gamla, vackra tallarna stod i parad längs sjökanten.
När vi kom till den urgamla Kullängsstugan hade molnslöjorna dragit bort och solen kunde slösa sitt sken över vita gärden. På vägen upp mot stugan löpte spår av tassar, både stora och små. Ett sträck med gäss i V-formation flög kacklande högt över våra huvuden. I skogsbrynet gick två rådjur och krafsade bort snön för att komma åt något att äta.
I Askersunds hamn möttes vi av en hel flock änder som gärna ställde upp som fotomodeller, helst för en liten brödsmula som tack. Tur att vi hade provianterat på Coop.
Klockan är bara tre och det skymmer redan. Det är för väl att det vänder snart och att det så småningom blir ljusare igen. Det där med mörkret blir jobbigare för varje år att stå ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar