Bara för att du är du!

Det ringde på dörren. Maken gick och öppnade. Jag hörde hennes röst i hallen: - Har du frun hemma?

Hon räckte över en bukett med vackra tulpaner och mimosakvistar till mig och sa: - Bara för att du är du! Sedan försvann hon med ett litet leende på läpparna. Hade inte tid att komma in på en kopp kaffe.

Nu står buketten och prunkar på köksbordet och jag sticker näsan i den och njuter av mimosadoften. Jag blev så glad över buketten och kanske ännu mer över orden hon sa: - Bara för att du är du.