De senaste dagarna har bjudit på sommarvärme och flera stilla stunder vid vattenbrynet.
I fredags, medan Maken undersöktes på USÖ, sökte jag upp La Stadas aorta. Jag satt där vid kajkanten och såg motorbåtar puttra ut mot Hjälmaren. I motsatt riktning kom en punterska på sin bräda. När jag var i England i min gröna ungdom hette det att punta, när man tog sig fram så där.
En familj slog sig ner på sina utfällbara campingstolar och började fiska. Det är inte otroligt att de fick napp. Jag såg hur det slog i vattnet på andra sidan ån. Andra promenerade, löptränade eller rastade hunden. Vilken tillgång för staden att ha detta friluftsområde på så nära håll.
Dagen därpå, i lördags, kom lilla familjen på besök och det blev dopp i vår närmaste sjö.
Härligt tyckte LL (och vi andra)! Farfar stannade hemma och höll fortet.
Tidigt i går morse åkte jag ner till Borasjön. Vattnet var spegelblankt, svalorna dök mot ytan för att snappa till sig flygfän. Här och där bildades ringar på vattnet, när fiskarna var ute i samma ärende.
Äcke det gudomligt, så säg?
Sensommar, då allt är moget och prunkande, men också en smula vemodigt.
Passa på att njuta!
Maggan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar