En fördel med att bo där vi bor är att vi har naturen alldeles inpå stugknuten. När andan faller på behöver vi bara sätta oss i bilen och vips är vi ute i det vilda, vackra. Nu när Maken inte orkar promenera, så är det väldigt behändigt att vi kan ta oss ut ända till sjökanten ändå. Jag kan knalla runt lite på stigar och vägar, medan Maken sitter i solen och myser.
Och sjöar finns det gott om. Härom dagen tog vi turen till Unden och passerade på vägen Kråksjön. Men vänta! Vad var det där? Två skepnader syntes bland träden på den lilla holmen. Var det månne två munkar från Ramundeboda som dröjt sig kvar för att fiska eller var det kanske två tonårspojkar med sina hoodies uppfällda mot myggen?
Vi återvände till platsen, nu utrustade med kameror med zoom. Munkarna var kvar. En mås hade parkerat på den fiskande munkens huvud i väntan på att munken skulle få napp. Måsen fick vänta väldigt länge. Vi upptäckte också en liten munk i lotusställning som hovrade över en sten. På en sten en bit ut i sjön stod en stor trana på ett ben.
Tack till dig, konstnären, som gjort de spännande utsmyckningarna. Hoppas bara att man inte stöter på en sådan munk bak en tallstam längs Munkastigen. Då finge man hjärtsnörp!
3 kommentarer:
Vilken rolig grej med de där figurerna. Man blir på gott humör av att se dem.
epsilon: Ja, härligt med kreativa, fantasifulla människor som bjuder på sådant här!
Rolig idé! Men risken är stor att skrämma slag på någon.
Skicka en kommentar