God morgon! Det är söndag morgon. En augustivecka har passerat. Det känns i luften att det är sensommar. Tre morgnar i rad på väg till brevlådan och morgontidningen har jag sett döda grodor. Kan det vara den invasiva arten Afrikansk klogroda? Vad tror ni?
Andra fynd jag gjort är fina, gula kantareller, djupt nere i mossan. Men bara en liten skörd, lagom att ge en guldkant på kvällsmaten.
Min väninna T-S fyller år i början av augusti. I deras stora uterum spenderade Maken och jag en fin kväll, allt medan äpplena föll med mjuka dunsar mot gräsmattan och häftiga regnskurar smattrade mot taket. Vad mysigt att träffas och prata om allt mellan himmel och jord. Värdparet hade verkligen bullat upp. På grillen trängdes möra köttbitar, champinjoner, majs, paprika, tomater, zucchini, grillost, korv... Augustimörket hade sänkt sig och ljusgirlanderna i taket hade tänts, innan det blivit dags att bila hemåt.Äldste sonen Joy hälsade på oss gamlingar i veckan. Med förenade krafter satte vi i en ny lina i torkvindan, en lina som ville trassla till sig ordentligt. Joy och jag tog en promenad ut på Fyrnäset, en plats förknippad med många minnen.
Igår var det flyttdags för yngste sonen Pe med familj. De bytte ut sin tvåa på nedre botten i stan till en trea med härlig uteplats i ett litet idylliskt samhälle en bit utanför stan. Joy körde hyrbilen och sönerna kånkade och slet för att hinna bli klara, innan bilen skulle lämnas tillbaka fem timmar senare. Vi far- och morföräldrar packade i och upp och forslade lådor i våra bilar. Sedan firade vi det hela med pizza.
Idag blir det lugnare. Önskar dig en riktigt skön söndag!
1 kommentar:
Lite vemodigt känns det, sommarveckorna tycks gå allt fortare med åren.
Torkvinda har inte vi längre. En vårdag när jag skulle gå ut och premiärhänga, var hålet i gräsmattan borta. Det finns ju ett rör att pricka i den i, men icke - röret var helt igenväxt. Vi har krupit på knä och känt av varje kvadratcentimeter där det borde finnas … jag gav upp. Hänger tvätten inne. Skaffa nytt rör och göra nytt hål kändes oöverstigligt …
Skicka en kommentar