Igår fick vi ett kärt besök på eftermiddagen. Ett sådant där spontant, oväntat och alldeles underbart besök. Pe ringde när vi satt och åt en rätt sen lunch och frågade: - Vad gör ni? Kan vi komma över en sväng? Och någon timme senare stod hon i dörren, LL, med ett tandlöst leende. Två framtänder hade ramlat loss, en när hon åt gurka och en när hon en dag senare satte tänderna i en knäckebrödsmacka.
Några mysiga timmar förflöt med fika, småprat och lek. Jag fick aldrig fram kameran, men det gjorde inget. LL målade av oss, hela gruppen, med farfar i soffan i centrum. Mamma i orange klänning har en rejäl bula nu. Bäbisen kommer om bara några dagar!
A pro på farfar, Maken har nu lagt en småjobbig vecka bakom sig med njurstensoperation och uppföljning. Fredagens besök på USÖ gick väldigt snabbt. Nu hoppas vi på snar bättring.
 |
| I en sal på lasarettet - stilla och sterilt väntrum |
Annars så har jag varit på Skogskyrkogården och intervjuat inför pastoratets elbesparingsåtgärder i vinter. Ett vackert litet träd stod och lyste mitt i höstrusket. Det hade alla sina gyllne löv i behåll.
Önskar er mycket ljus och mycket värme, tro och hopp!!
4 kommentarer:
Ett helt underbart "foto" av er alla, bättre än alla foton tillsammans. Bäst helt enkelt. Den bilden ramar du väl in och lägger på främsta plats någonstans?
Karin
Karin: Klart att jag gör! Bästa familjefotot får stå på hedersplatsen.
Härlig bild!
Så härligt fria och kreativa former och perspektiv.
Skicka en kommentar