Nu när novembermörkret är som tätast är det skönt att kommunen ordnar ljuspunkter för oss medborgare. På toppen av Midsommarberget står ortens egna Svamp och lyser, för tillfället i blått och turkost. Men det står väl inte länge på förrän den blir röd som en flugsvamp utan prickar.
Musik är också ett ljus i mörkret. Tivedspôjkera har spelat på Ramundergården för de boende där och det var många som sjöng med när Per klämde i med Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske...
Tyvärr var det inte många som kom och lyssnade på den lysande föreläsningen Örebro - en litterär skattkista igår kväll på Kulturens Hus. Astrid Lindén och Clas Thor berättade om och visade bilder på kända Örebroare, både verkliga och fiktiva. Jag satt som en ljus och njöt av berättelserna och är glad att jag ska få Astrids nya bok i julklapp. Det har Maken fixat!
önskar
Maggan
3 kommentarer:
Här har vi Ramunderberget, efter jätten Ramunder. Har han varit i Laxå också, månntro?
Bloggblad: Jo, det sägs att jätten Ramunder hade sina bodar nere vid Bodarnesjön, så det gamla klosterområdet där heter Ramundeboda. Inte långt därifrån ligger något som kallas Ramunders grav. Han hade två döttrar och den ena av dem, Skaga, har satt sitt namn på en gammal träkyrka på andra sidan sjön. Församlingen och kyrkan i Laxå är också uppkallade efter denne Ramunder.
Aha! Jag undrar om det verkligen kan vara samme Ramunder som vår, eller en namne. Jag känner två personer som brukar ha full koll på historia. Jag ska fråga.
Jag har inte varit nere i Söderköping city på en vecka, men har hört att en stor gran är på plats i alla fall.
Historisk vandring i Örebro gör jag ibland i minnet... två år på 50-talet och lika länge på 70-talet.
Skicka en kommentar