Mellocirkusen har dragit igång. - Det är som en lägereld att samlas kring nu när vi behöver fest och glädje som mest, var det någon som sa. En underbar bild på de yngsta barnbarnen kom singlande genom rymden. Lillasyster 3 månader låg i storasysters knä och båda tittade med stora ögon på det färgspäckade spektaklet.
Själv tycker jag att Mellon är ointressant och rätt pinsam ibland, när skämten faller platt till marken. För att inte tala om Guldbaggegalan! Pinsam är bara förnamnet. Är folk berusade när de kliver upp på scenen? Jag vrider mig bakom skämskudden, liksom jag gjorde när jag var barn och vi tittade på Hylands Hörna på vår lilla svartvita TV. Fast vissa moment var fina, som när unga Sigrid grät glädjetårar när hon vann Guldbaggen för bästa kvinnliga skådespelare.
Här på hemorten hade vi en egen musiktillställning i veckan som gick. Tivedspôjkera underhöll på måndagens eftermiddagscafé. Det kom ovanligt många besökare och lotterna och kaffet fick en strykande åtgång. Tyvärr kunde inte Maken vara med denna gång, men gänget spelade två av hans låtar i alla fall.Här är boken jag läser just nu. Båda mina systrar rekommenderade den efter att ha sett filmen och utställningen och läst boken. Hilma var nog född 100 år för tidigt. Det var inte lätt för kvinnliga konstnärer på den tiden. Hilma af Klint levde mellan 1862 till 1944.
Idag verkar det bli bokläsarväder, det är jämngrått utanför fönstret.
Ha en fin dag!
Maggan
4 kommentarer:
Visst märks det att våren är på gång — inte minst på att dagarna blir längre. Ett och annat fågelpip hör jag också på mina promenader.
Margaretha: Ja, ljuset kommer så sakteliga tillbaka. Underbart!
Disigt i Göteborg.Toppen av Carlatornet försvinner i dimman.
Epsilon: Dis kan vara vackert också. Ha det så gott i Götet!
Skicka en kommentar