En vecka har gått sedan sist, en vecka med både glädje och allvar.
Skönheterna på Casselgatan blommar igen! Jag var tvungen att stanna bilen och gå ur och fånga de skära blommorna mot den blå vårhimlen och Dahlins fasad.Jag blev omnämnd som en överdängare till väskdängare efter onsdagstimmarna på Kupan. Jag hejdade en kund, som just var på väg ut genom dörren. Vi hade just fått in en så fin handväska från 60-talet och jag kände på mig att den skulle passa kundens väninna som handen i handsken. Han bromsade in, vände om och köpte väskan. Och gick sedan ut med den om handleden. Dagen efter skrev han ett roligt inlägg på Facebook om händelsen.
Maken och jag har varit och sett ut en ny soffa. Vår gamla blå trotjänare platsar inte längre. Vi behöver något nättare och lättare. Men vi får vänta några veckor innan den kommer, sa Bosse på möbelvaruhuset. Men den som väntar på något gott!
En kväll var vi på en mycket trevlig middag med goda vänner. Värdinnan hade förberett så mycket läckert att äta och värden fyllde våra glas med ädelt vin. Den kvällen kom jag ovanligt sent i säng.
3 kommentarer:
Tummarna håller jag upp, lycka till!
Tack för ditt trevliga inlägg!
Du vinner säkert!
Jag hann se lite av spektaklet i London mellan körsbärsblomningen i Kungsan och Läromedelsförattarnas årsstämma. Pampigt, men liiiite överdrivet med alla långa skrudar på gubbarna. Undrar om inte Charlie kände sig lite fånig med en spira i varje hand.
Karin och Marianne: Tack för era hållna tummar! Det tog oss till en hedersam andra plats.
Skicka en kommentar