Hej där!
Igår kom vi hem från en tredagars tur i Dalsland, eller på Dal som man säger där. Och vi det var deltagarna i landskapscirkeln vi haft under våren.
Dalsland var ännu vackrare än jag föreställt mig. Just den här tiden på året blommar tjärblomster, lupiner och smörblommor efter vägarna. I år hade till och med midsommarblomster och prästkragar slagit ut i det ljusgröna.
Höga furor och granar kantade kanalen där vi i sakta mak tog oss fram med M/S Storholmen, byggd 1869. Det var lugnt och fridfullt och fågelsången överröstade båtmotorn. Vi passerade röda stugor och syrenbersåer. I en strid ström stod en fiskare i våtdräkt och flugfiskade.
Det var premiärturen för sommaren, men inte för båten som gjort den här resan mellan Bengtsfors och Håverud otaliga gånger. Vi passerade 16 slussar, som öppnades och stängdes av garvade slussvaktare, som tog sig från sluss till sluss hela vägen. Ibland var slussarna så trånga att det bara skilde några ynka centimeter mellan båtskrovet och slussväggen. Turen tog 4 timmar och i halvtid blev vi serverade en god lunch på nedre däck.
Väl framme i Håverud blev vi fotograferade och filmade av turister när M/S Storholmen kanade fram i plåtrännan och sedan i sluss efter sluss sänktes ner i nivå med Vänern. Carl-Otto med bussen väntade på oss och tog oss med till hotellet i Bengtsfors, där vi skulle bo i två nätter.
Efter middagens tre utsökt goda rätter kändes det bra att ta en liten kvällspromenad ner till den närliggande sjön Lelång. Solen gick ner i väster och på strandkanten fanns rester av bäverns framfart.
Dagen därpå besökte vi först Baldersnäs, en ståtlig herrgård som ligger på en halvö i Laxsjön (välbekant namn för oss Laxåbor). Här imponerades vi av enorma träd och rhododendrondungar och kanske även av tre ärtiga sportbilar som kom infräsande på grusplanen framför entrén. Kaffe och morotskaka i solen var inte heller dumt.
Under Dalslandsbesöket har vi haft förmånen att lyssna till tre duktiga eldsjälar, som alla kunde sin sak. Den första var Kerstin på Dals Rostock, som kunde precis allt om örter och växter och vad de kan användas till. Den andra var Birgitta, som tog emot oss i blå regnkappa på berget i Bengtsfors och visade oss en präktig parstuga och Mor Kajsas lilla, lilla stuga som hade rymt en familj med fem barn plus getter och höns. Den tredje var Maria på Halmens Hus, som så levande kunde berätta hur Märta-Stina från Ärtemark lärde sig tillverka hattar och saker i halm. Hatten av för dessa duktiga damer!
Det är inte så dumt att kunna åka med på dessa bussturer, det är som att åka på skolresa. Vi får se mycket, vi får lära oss mycket och så har vi roligt.
Nu är vi hemma igen, även om bussen inte riktigt tog oss ända hem. Några kilometer innan slutdestinationen utandades den en suck (vi får hoppas att det inte var den sista) och stannade och vägrade röra på sig igen. Hjälp tillkallades och vi var hemma igen på utsatt tid.
Nu funderar vi på vilket landskap vi ska läsa om nästa gång. För ut ska vi igen, alla gånger!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar