Hade jag inte åkt tillbaka hem igen och hämtat mobilen som jag glömt, så hade gårdagskvällen sett helt annorlunda ut för mig.
Under en fikarast i Röda Korsets second-handbutik Kupan fick jag ett SMS: Körövningen ikväll är inställd på grund av sjukdom.
Tjugo minuter senare ringer en f.d. arbetskamrat och undrar om jag vill överta två gratisbiljetter till teaterföreställningen Chaplin på kvällen. Hans fru hade blivit sjuk och de kunde inte gå. Nu, när körövningen var inställd, kunde jag glatt tacka ja. Maken är upptagen av sina Tivedspôjkar på tisdagskvällar, men jag frågade kollegorna runt fikabordet om någon ville göra mig sällskap. Det ville pigga Kicki.
Så några timmar senare åkte vi genom regn och rusk till La Stada och tillbringade några timmar tillsammans med familjen Chaplin. Mycket kretsade kring Hanna, Charlies mamma, avdankad revyartist, övergiven, utblottad trebarnsmor, som till slut hamnade på mentalsjukhus.
Orden i Charlie Chaplins sång "Smile" eller "Le när ditt hjärta gråter" fick en ny innebörd.
PS: Solen skiner och PO66 sitter i shorts på sin terrass i Körsbärsdalen. Skönt att veta att solen lyser någonstans!
3 kommentarer:
Härligt när det händer så spontana roliga grejer och man har möjlighet att haka på.
Bloggblad: Ibland har man "flyt"!
Det var väl inte så pjåkigt. Ibland är det snabba ryck som gäller. Då får man inte låta chansen rinna förbi.
Skicka en kommentar