Mors Dag

Så här såg min Morsdagstårta ut. Den avnjöts i eftermiddag tillsammans med söner, make och barnbarn. Ja, Isabelle fick inte smaka, bara titta. Men hon var glad ändå. Annars har jag tillbringat helgen med att städa hos yngste sonen (Mamma är lik sin mamma...) och varit kyrkvärd vid en konfirmationsgudstjänst. Den gamla träkyrkan bågnade av alla besökare. Synd att den inte är gjord av stretch. Jag snodde, röd om kinderna, runt med stolar och psalmböcker och tömde alla resurser. Till och med sakristians stolar gick åt. Och ändå fick några stå.

Här är min lilla fina mamma, Barbro Elisabeth, född 1922 och död 1978. Hon var den bästa mamma man kan tänka sig och jag är glad att jag fått ha henne som min.

Från slott till koja

En kollega till mig brukar säga: - När man blir lite till åren så är de enda presenter som det är något med är de man kan äta, dricka eller uppleva. Med dessa visdomsord i öronen så bestämde sig vår avdelning att ge den nyblivne 60-åringen en slottsvandring med påföljande mat och dryck i present. Och vi följde med på köpet, så klart!

Vi fick en utmärkt guide i Josefin, som visade slottets salar och tjänstestabens enkla rum i källaren. I år visade man även hur städning och hygien sköttes anno dazumal. Man slås av hur tiderna förändrats, ändå är det inte länge sedan.

På slottscaféet nere vid sjön slog vi oss ned vid dukat bord. Vi hade fönsterbord. Att sitta ute var inte att tänka på. Det blåste friskt över Alsen. Något enstaka segel skymtade långt bort och Nerikes Brandkår i sin räddningsbåt övade idogt hur man angör en brygga i hård vind. Kan nog vara bra att kunna.

Skönt att se sjön från fönsterplats. Klicka gärna på bilderna!

Hemfärden bjöd på dramatiska inslag. Födelsedagsbarnet visade gammal kolmila, där en stackars kolare för 200 år sedan trampat genom milans tak och omkommit i milans inre. Därför lät man kolmilan stå kvar orörd.

Längre fram efter hemvägen låg ett träd omkullblåst över körbanorna och lämnade bara precis ett sådant utrymme att man kunde smyga runt med bilen om man åkte ut på vägrenen.

Nu har det mojnat och solen börjar visa sig igen. Det ska visst bli riktigt skönt och gott väder igen, något att glädja sig åt.

Besök på Skogsgläntan

Igår kväll klev jag in genom den här vackra grinden. Den ledde in till en underbar gammal trädgård, full med överraskande rum. Det fanns gott om sittplatser, vid örtagården, i syrenbersån, i trägungan, vid spaljén, på förstukvisten... Trädgårdsmästarinnan är fenomenal på att omsätta sina idéer till verklighet.

Vi firade ett födelsedagsbarn, som fyllt mycket jämt för ett tag sedan. T bjöd på härlig sommarmat, nygrillade spett och bönsallad, och efteråt vaniljpanacotta med hallontäcke i spetsiga glas. Födelsedagsbarnet och jag blev skjutsade av bussige B, så vi kunde njuta av vin och hallonlikör. Det blev en helkväll med allt från tipspromenad och till djuplodande samtal om Livet.

En tipsfråga löd: Vad kan man bäst skrämma rådjur med?

1) LP-skiva x) CD-skiva 2) korvskiva

- Det måste väl vara korvskiva, sa Någon. LP-skiva eller CD-skiva går väl på ett ut. Musiken låter väl lika från bägge?

Imorgon ska ytterligare ett födelsedagsbarn firas. Det är ingen ände på firandet. Men det är som det ska vara.

En vänlig grönska...

En vänlig grönskas rika dräkt - det sjöng vi som "extranummer" i Hasselfors för några timmar sedan. Det var Mullhyttans Bygdekör, som jag är stolt medlem i, som höll sin vårkonsert i Skagershults fina stenkyrka. Den ligger i ena änden av en av Europas nordligaste bokskogar. Ja, skog och skog. Det är väl mera en lund.

Det blev vårsånger, folkvisor, negro spirituals och våra paradnummer Underbart är kort och Vilken underbar värld! Vi får mycket beröm för vår täta körklang. Jag tror att Sune i sin himmel skulle ha varit stolt över oss idag.

Fotot ovan tog jag i torsdags i Alvastra med utsikt över Omberg. Jag tycker att vyn är så somrig med de skira vita blommorna och det gröna gräset.

Vill passa på att hälsa A och U välkomna hem till Sverige igen och jag hoppas att ni blir mötta av ett skönt sommarväder så att inte omställningen från Medelhavsklimatet blir för chockartat.

En ständig kamp

Jag för en ojämn kamp mot ogräsarsenalen. Vi är invaderade av kärs, maskros, kvickrot, rosenspirea.... Hur jag än rycker och drar, sliter och knipsar, så kommer de tillbaka i tusental. Har just varit ute en sväng med mina vapen, men jag får ge upp för tillfället.

Nu ska jag ge mig i kast med ett annat evighetsgöra: strykhögen!

Puh, vilken eftermiddag!

Idag har vi haft finfrämmat: Isabelle kom på besök med sin pappa och sin farbror. För första gången i år grillades det. Medan vi åt kom det en liten skur, men det gjorde ingenting. Vi satt under markisen. Sedan sken det upp igen.

Till efterrätt hade jag bakat en björnbärspaj, som smakade smaskens, om jag får säga det själv. Kanske åt vi bäret som skymtar fram i min rubrikbild ovan. Bilden är i alla fall tagen vid samma tillfälle som bären plockades, i min lillasysters trädgård en solig septemberdag förra året.

Efter maten tog Farfar och Farbror fram gitarrerna och spelade så medryckande att Isabelle satte igång att dansa i knät på Farmor. Och när Farfar spelade dragspel spärrade Isabelle upp sina stora blå ögon av pur förvåning.

Sedan lugnade vi ner oss och Isabelle och Farfar blev sittandes och tittade på barnTV. Isabelle verkade intresserad av en viss herr Puh.

Många intryck blev det nog för den lilla damen som förhoppningsvis sover sött hela natten.

Det tänkte jag också göra, så GOD NATT!

Äppelblom och nostalgi

Min längtan har varit att få se äppelblommorna i Grännatrakten när de står i full flor. Igår var det ideala tillfället. Vi begav oss ut på en Vätternrunda, som började med stopp i Motala.

Efter att ha spankulerat omkring i den vackra strandparken och hört hornorkestern spela psalmer, gick vi till det trevliga och röriga Motormuseumet.

De hade minsann mer än motorer. Jag hittade till exempel denna vackra pjäs: IBM Executive med skrivkula. Oj, vad jag var stolt som nybliven sekreterare när jag fick skriva på en sådan modern mackapär.

Maken hittade ett exemplar av den första (moppe f´låt) motorcykel han ägt. När vi botaniserat runt ordentligt, smakade det gott med kaffe och smörgås med utsikt över Motala Ström.
I Vadstena fick jag närkontakt med äppelblommorna. Örtagården doftade av syren och hägg. Praktfulla kanstanjeträd var översållade med blommor.

Nästa stopp blev Alvastra Klosterruin. Det var inte bara vi som besökte ruinen. Barnfamiljer lekte kurragömma i pelargångarna och andra hade brett ut picknickfilten i gröngräset. En liten späd lillebror sa till sin storasyster: - Jag älskar dig! Hon svarade beskyddande: - Jag älskar dig också!

I Gränna tog vi en glass i hamnen och åkte sedan till idyllen Röttle By. För att komma dit måste man passera genom gamla äppelodlingar, så där var vi av och njöt av blomningen.

Vi tog en liten hissnande serpentinväg från Röttle via Västanå Slott och åkte mot Huskvarna i ett öppet och kuperat landskap. Där odlades fruktträd i snörräta rader, så att det påminde om vinodlingarna i Frankrike. I Kaxholmen bor tydligen de mer bemedlade Huskvarnaborna, för oj sådana villor det låg där på sluttningarna.

Sedan blev det den västra sidan av Vättern tillbaka med stopp vid sandstranden i Baskarp och i hamnen i Hjo.

Fler bilder från resan hittar du i albumet här bredvid.

Här och där stod det skyltar med: Stuga 250 m. Men den här stugan låg nog närmare:

Idag regnar det, så vi gjorde rätt i att göra utflykten igår i härligt försommarväder.