Jag för en ojämn kamp mot ogräsarsenalen. Vi är invaderade av kärs, maskros, kvickrot, rosenspirea.... Hur jag än rycker och drar, sliter och knipsar, så kommer de tillbaka i tusental. Har just varit ute en sväng med mina vapen, men jag får ge upp för tillfället. 
4 kommentarer:
Hej,
Ja, de där strykhögarna blir man aldrig riktigt av med. Samtidigt kan det också vara lite meditativt att stå där och känna sig lite duktig och bara låta tankarna fladdra iväg åt olika håll.
Och Isabelle bara växer, vilken liten tjej hon har blivit redan!
I morgon lämnar vi ett varmt och soligt PO66 för nordligare breddgrader. Igår satt vi ute och åt middag med goda vänner till kl 11 på kvällen och inte behövde vi någon tröja inte - det var shorts och t-shirt som gällde i den mörka och sammetslena kvällen.
A bientôt!
Kram, A
Man är inte ens skyddad från ogräs när man har balkong! I hinken jag har en (död) tomatplanta trivs ogräset istället!
A: Vad skönt det låter, att kunna sitta ute sent i den ljumma kvällen. Här är det ljus länge nu, men inte speciellt varmt. Ni får ta med er Medelhavstemperaturen hem, vet ja!
Kram
Ina: Hoppsan, ja det är väl typiskt: Även i en hink på balkongen letar sig det där ogräset fram!
Ha en bra ny vecka!
Kram, Svärmor
Jag kommer tillbaka imorgon... jag vill gärna titta lite på bilderna från er Vätternrunda! Lät himlatrevligt, tycker jag. Men nu... orkar jag inte så mycket mer av den här dagen.
Sov så gott... och varm kram.
Ps. Strykhögar... puh! Jag kallar min hög för evighetsberget!
Skicka en kommentar