Girls just want to have fun

Är inte den här bilden lite söt? Jag hittade den som vykort i Tyskland och skickade den till en vän som jag förstod skulle gilla den. Men så letade jag på nätet och där dök den också upp.

Är vi så lättroade, vi kvinnor, att det räcker att hoppa upp på en gunghäst och stoppa i ett mynt? Nja, kanske inte riktigt. Äventyr kan betyda så mycket. Det som är äventyr för mig är nog inte det för dig. Fast det är nog bara nyttigt att utmana sig själv lite granna.

Min vän A har fasat för bilåkning på höga höjder. Serpentinvägar var det absolut värsta hon visste. Skräcken paralyserade henne totalt. Men min modiga vän tog hjälp av KBT och tränade sig till att våga mer och mer. Nu fixar hon de brantaste och kurvigaste vägarna.

Själv har jag, som underrubriken på min blogg säger, alltid varit nyfiken på livet och jag har inte varit rädd för förändringar. Men naturligtvis har även jag rädslor som hämmar mig. Ju äldre jag blivit, desto mer uppskattar jag hemmets lugna vrå och lite av den "grå" vardagen. Men då och då måste man bryta av lunken och låta det glimta till av äventyr. "Girls just want to have fun."

Kultur och natur, en kontrastrik resa

Så har vi då bevistat Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg, såsom vi gör varje år, C och jag. Och såsom C gör varje år, så köar hon för att få en dedikation av han med underarmarna, Jan Guillou. Här är årets bild.
Jag gjorde några fina inköp, lyssnade på några författare lite i förbifarten, såg hela kultureliten spankulera förbi, träffade kära syster S, åkte spårvagn...

Med nyinköpta räkor i ryggsäcken lämnade vi infernot och tog skärgårdsbåten Ylva ut till lugnet.
Vilken kontrast! Här på ön rådde stillheten, endast avbruten av knattrande flakmopeder och måsskrin. I de små täpporna glödde dahlior och rosor och päronen hängde i tunga klasar från träden.
Här på bryggan bänkade vi oss när solen började dala i väster. I år var det dock blåsigt och det blev kyligt efter ett tag.
Igår tog vi en riktigt lång promenad över ön och över bron till en annan ö. Vi passade på att äta lunch där och sedan gick vi runt i söta små gränder. Tyvärr hade jag då så pass ont i benet att jag inte mäktade med att gå hela långa vägen tillbaka, utan jag fick skjuts av öns enda taxibil. Jag hade lite tur som fick tag på den.

Nu dröjer det ett helt år till nästa gång, men boendet är bokat redan. Styrsö, på återseende!

Höga berg och djupa dalar

Igår kväll hade föreläsningsföreningen ett program på Kunskapens Hus. Det finns några eldsjälar som driver denna förening och som ordnar föredrag av olika slag. Jag har då och då gått och lyssnat och det är mycket trivsamt och intressant. Denna gång satt jag på första parkett eftersom det var Maken som var föredragshållare och ämnet för dagen var Mina resor i Pyrenéerna åren 2008 och 2009.

På den andra resan var även jag med. Det var i februari i år när mimosan blommade. På väg upp till bergen och de heta källorna möttes vi av snö och halt väglag och blev tvugna att vända. Det var inte lämpligt att fortsätta med sommardäck. Och på tidningens första sida dagen därpå stod det: Snökatastrof - det värsta snöovädret på decennier. Jag skrev lite om resan här.

Maken klarade kvällen med bravur. Hans vackra foton gjorde succé.

Idag på morgonen är det jag som packar väskan igen. Det är dags för kompisen C´s och min årliga tur till Bokmässan och till Styrsö. Jag har fått låna en krycka av AK, så att jag kan hanka mig fram med mitt onda ben. Att stanna hemma är inget alternativ. Denna tur har blivit en kär tradition som jag inte kan avstå ifrån. Men jag är hjärtligt trött på att inte kunna gå ordentligt. Jag känner mig som John Cleese i hans sketch: Avdelningen för konstiga gångarter.

Dags att ta itu med dagen. Sköt om er!

Solen har gått ner

Kära R!
Idag fick jag samtalet som jag förstått skulle komma. Din livslåga slocknade igår kväll.

I det längsta hoppades vi att det onda skulle ge vika. Själv förstod du i somras att du var besegrad. Din hälsning till oss arbetskamrater var full av värme och tacksamhet för vår gemenskap och du önskade oss lycka till i våra liv. Du bad oss vara rädda om våra familjer och oss själva.

R, du var som en ros, eller som en sol som strålade av energi. Jag kan höra ditt lite hesa skratt fortfarande i korridoren.

Jag känner djup respekt för den du var, hur du tacklade din sjukdom, hur du tog dig igenom andra svårigheter och hinder, för den innerliga kärlek ni visade varandra inom familjen. Tack, R, för att du var den du var!

Den ljuva september

Minns i november den ljuva september,
Den tid då äpplet faller moget,
Grå är november men ljus är september
För den som bara väntar troget
Mörk är december men ljuv är september
Då livet är öppet och redo boget.
Dofter vi anar och vinden oss manar att följa,
Följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa, följa

Foton tagna igår, 2009-09-19

Solig septemberlördag

Vår lördag ser ut så här: Barnbarnet med föräldrar och farbror kommer på besök. Åh, vad mysigt att få hålla i henne igen. Det blir matig lunchsallad och sedan kaffe på maten med dajmtårta och choklad från Tyskland.

Promenad i sakta mak med barnvagnen. Solen lyser gyllene och björklöven skiftar färg.

När Örebroarna far hem till sitt, åker vi ut till Fagersand och njuter av kvällssolen och stillheten.

Ett litet stopp längs denna grusväg inbringar en god skörd av gula kantareller.

Nu blir det Här har du ditt liv.

En dag i en receptionists liv

Kvällshimlen var rosaröd i väster när vi flög mot norr igen. Planet var fyllt av hemvändande mässbesökare. Två herrar i sätena bakom mig babblade obekymrat på om sådant som de säkert inte skulle ha gjort om de anat att jag var från ett konkurrerande företag. Men jag såg säkert alldeles ofarlig ut. Jag hade god lust att vända mig om vid landningen och säga tack för upplysningarna.

Klockan var över ett när jag nådde hemmets port.

Bilden ovan är fångad på morgonen innan mässan öppnat. Tjejerna vid receptionen lägger upp strategin för att möta kundmassorna under dagen. För det mesta var det tjockt med folk som på bilden nedan.

I ena sekunden letade man efter en spansktalande säljare, i den andra sekunden bokade man konferensrum till ett kundsamtal. Journalister kom och bad om pressmaterial. Skolpojkar la huvudet på sned i förhoppning om att tigga till sig en ryggsäck. Allvarliga män i mörkgrå kostymer frågade efter information om automatiseringsutrustningar. Leverantörer ville hitta köpare. Pensionerade direktörer tittade in för att se hur det går för oss nu för tiden. Schweiziske verkstadsägaren frågade efter distributören Schnappi från Bern. Säljarna lämnade in förfrågningar och beställde give-aways. Karamellnivån i skålarna sjönk snabbt. Högtalarna dånade och skärmaskinerna väste.

Nu när jag i hemmets lugna vrå med mitt onda ben är kontrasten stor. Men mina kollegor har fortfarande en och en halv dag kvar i det härliga larmet. Och sedan är det fyra år till nästa utbrott.