En intensiiv timme - Valborgsfirande på vårt sätt

På en timme hinner Lilla Hjärtat en hel del:

• Rida två hästar modell mindre i åtta varv
  


• Hoppa flera omgångar i hoppborg
  


• Smälla tre ballonger

• Äta en kokt korv
  


• Bli intervjuad i Nerikes Allehanda

Sedan var kontanterna slut och även orken. Inte Lilla Hjärtats utan farföräldrarnas!

Frågor och svar från bokklubben

Åh, så kul! Nu är vi igång! Jag har nappat på En bok om dagens aktivitet och fått en hemlig bokvän, vars blogg jag har kikat in på. Jag följer genast hennes exempel och svarar på frågor som jag fått:

Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Jag är lite av en allätare. Spännande med biografier, skildringar av vardagsliv, deckare, "må-bra-böcker... En av de böcker jag tyckt mycket om är "Guernseys litteratur och potatisskalssällskap". Gillar Karin Alvtegen, Kajsa Ingemarsson, Elsie Johansson, Ernest Hemingway, Karin Wahlberg och många fler.
Vilken författare eller genre är du nyfiken på?
Igelkottens elegans av Muriel Barbery är mitt senaste inköp och ska bli intressant att läsa. John Ajvide har jag aldrig läst, men är nyfiken på.
Vad har du läst men tänkt "Aldrig mer" om?
Jag brukar "tugga i mig" en bok, även om jag tycker att det går trögt. Viveka Lärns Saltöböcker har jag tröttnat på. Är det för mycket mobbing och ondska i en bok är det också plågsamt att ta sig igenom den.
Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Mari Jungstedts deckarserie har jag nog komplett. Viveka Stens böcker har jag utom den sista. Sparade också på "barn"böckerna om Lotta (Merri Wik) och om Karolin (Gunborg Wildh).
Finns det någon lista publicerad, vad du läst genom åren?
Jag skriver upp i en egen pärm vad jag läser år från år. Vad jag läst i år syns i listen här bredvid.
Annat litterärt, värt att veta?
Är "periodare". Just nu går det lite trögt och jag vill komma igång igen med något som får mig att bara vilja fortsätta att läsa.
Vad äter du för godis?
Tyvärr det mesta.
Naturgodis - ätbart eller inte...?
Jo då, det är OK.
Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Jag dricker både te och kaffe. Använder inte socker, så färdigblandade kaffepåsar kan vara för söta.
Hobby?
Körsång, fotografering
Favoritfilm?
Amelie från Montmartre (typ)
Favoritmusik?
Tunggung, popballader, klassiskt, soul...
Stjärntecken? Favoritfärg?
Tvillingarna. Petrolblå, lavendel, vinrött, olivgrönt
Samlar du på något?
Böcker, sjalar, små kannor, änglar ...

Oj, det här var svårt. Jag gillar ju så mycket. Har säkert glömt hälften. Är det någon annan som vill haka på och svara på frågorna, så är det ju bara kul.

Idag ska vi få besök av Lilla Hjärtat som ska stanna över natten. Ska bli roligt!

Synintryck

I denna ljuva trädgård har vi vistats några timmar nu i eftermiddag. Vännen A är det som bor här.

Vi fick att dricka ...

och äta... Fast inte bara detta. A bjöd på nässelsoppa med ägghalvor och kalkonfilé med ris och smarrig sås. Maken fick öva sig på att dricka irländskt öl.

Ett tjusigt trassel. Vad har detta varit en gång?

Vi tog skogsvägen tillbaka, den över Torpa och Bredberg. Precis efter Vena-banan, där det alltid går vilt, skymtade vi några grå figurer. Vi fick ta hjälp av kameran för att zooma in och kolla om det verkligen var det vi trodde. Och det var det: En älgko och hennes kalv hade lagt sig ner att vila.

Imorgon är det arbetsdag igen efter en fin långhelg.

Lantlig idyll eller en eftermiddag i solen

Klicka på collaget, en eller två gånger, så ser du bilderna i större format.

När jag nästan somnat i solen på baksidan av huset, med näsan i en bok som jag aldrig tycks bli klar med, kände jag för uppryckning och utryckning. Temperaturen började närma sig 30 graderssträcket.

Jag påminde mig min arbetskamrats inbjudan: - Kom och kolla in våra lammungar i påsk! Sagt och gjort. Maken och jag tog med oss kamerorna och gav oss iväg. Arbetskamraten och hans fru var hemma och välkomnade ett avbrott i arbetet med veden och hönorna. Sju söta lamm trippade runt sina mammor i hagen. Gissa om jag blev paff och lycklig när jag plötsligt fick hålla ett lamm i mina armar. Snart hade Maken också ett litet näpet lamm i famnen.

När vi hälsat på den stolta tuppen med sina fem hönor gick vi en tur över marker överströdda med sippor ner till sjön som låg kav lugn i solgasset. Vilken dag!

Efter ett trevligt samspråk och en svalkande öl bröt vi upp, men istället för att ta vänster vid vägkorset för att åka raka vägen hem, så tog vi höger. Vi var nyfikna på det nyöppnade caféet i den lilla byn. Ett trevligt par stod bakom disken och berättade stolt om sitt projekt och om tavlorna och keramiken signerade Linderholm som fanns att köpa i butiken. Vi slog oss ner i kvällssolen med var sin kopp kaffe och jag föll även för en bit mandeltårta. Mums.

Till slut tittade vi in till våra tyska väninnor I och M, i sitt drömhus vid sjöstranden. Vi hade tur, även de var hemma och vi fick en pratstund på förstukvisten.

Nöjd med eftermiddagen ser jag fram emot ännu en ledig dag imorgon. Med sommarvärme, om man får tro metrologen.

På ruinens brant

Glad Påsk! Vilken påskafton det är, detta nådens år 2011. Rena rama sommarvärmen!

Våra kära gäster har precis åkt efter att vi har tillbringat många timmar tillsammans. Det började med en riklig påskbuffé, där Maken stod för hel ungsstekt lax och efterrätten och där jag hade bakat en köttfärspaj. För övrigt bjöds det på sill, ägg, prinskorv, köttbullar, ägghalvor, sallad, paté, såser...

Lilla Hjärtat bars in sovandes och hon fortsatte att ta sin tupplur i soffan. Efter att även hon fått sig lite lunch så åkte vi ner till vår ruin. Solen stekte hett och med lite god vilja kunde man tänka sig att man befann sig i Grekland. Vi vandrade även bland gravarna och påskliljorna på den gamla kyrkogården där en gång Laxås vackra träkyrka stått.

Hem igen till kaffe och te och svärdotterns underbara Kärleksmums och min äppelkaka. Lilla Hjärtat jagade fjärilar och plockade vitsippor, klappade prydnadsgrodan på stenen och vattnade den omsorgsfullt med vattenkannan. - Underbart! suckade hon.

Och det är precis var det var!

Otäckt

Igår slog björkarna ut häromkring. På morgonen, när jag gick in genom porten på jobbet, kunde man bara ana en skiftning i trädkronorna. På kvällen när jag gick ut genom porten så var de fullt utslagna. I år verkar det vara mer av allt: Värsta vintern med snö och kyla och så intensiv vår när alla blommor kommer på samma gång. Får man lov att hoppas på en sommar med stort S?

Efter arbetsdagens slut satte jag mig i den lilla gröna och åkte hemåt. Jag åkte i lugn takt och tog "skogssvängen" istället för E20. Plötsligt rusade en katt ut bara några meter framför bilen. Jag stod på bromsen men förstod att det var för sent. Måttade så att den i alla fall inte skulle träffas av hjulen. Hörde en duns, men när jag gick ut och letade runt var katten försvunnen. Maken och jag åkte tillbaka en stund senare och letade igen, i dikena, inne i skogen, men vi hittade inget. Jag hoppas verkligen att den klarade sig med blotta förskräckelsen. Det var riktigt otäckt!

Jag lugnade nerverna genom att vi åkte ner till Sockenstugan vid Bodarnesjön, där en gång ett munkkloster låg. Fast det var egentligen ett konvent, d v s ett öppet hus där munkarna kunde komma och gå som de ville och dit gäster var välkomna. Munkarna tog hand om sjuka där och vägfarare kunde vila ut på platsen efter en strapatsrik resa genom Tiveden.

Sköt om er och ha en god och fin påskhelg! Jag återkommer nog om någon dag eller så!

Otydligt

Imorse var det dags för ett tandläkarbesök igen. Trots att jag hade förra besöket i färskt minne, så var jag inte skakad.

Jag tippades bakåt i stolen och fick syn på en alldeles underbar bild av Ilon Wikland. En liten träkåksstad vilade i vårsolen. Fruktträden blommade och en flicka kom cyklande på gatan. Det var en perfekt bild med många detaljer att studera när man ligger där i tandläkarstolen och inget kan göra. Jag nämnde för tandsköterskorna att jag gillade bilden. Vi kom att prata om det lugna 50-talet och det visade sig att vi alla tre var av samma goda årgång.

Radion stod på och det var dags för nyheterna precis lagom när jag fått röntgat mina gaddar och när tandläkaren B tagit sig in titt in i gapet. Hon tittade upp och sa förtrytsamt och ilsket: - 14 hål!!! Trodde jag... Jag hann tänka många tankar innan jag förstod att hon precis hade kommenterat nyhetsuppläsarens uppgift om det möjliga straffet för en känd förbrytare: 14 år.

Jag hade tack och lov inga hål. Den provisoriska lagningen över kratern höll, där som tandläkaren tidigare hade bryderi över om hon skulle rotfylla eller om hon helt sonika skulle rycka upp eländet med rot och allt.

Ibland är det skönt att upptäcka att man hört galet!