Det är vardagsmorgon och grått ute. I morse lät Katten oss sova ända till 06.30, något som inte händer så ofta. Maken åkte till verkstaden för att åtgärda ett problem med bilen och jag tog fram strykjärnet.
Jag hann stryka några örngott, men så började jag stryka en vackert broderad påse att lägga nattkläder i. God Natt står det och initialerna EL. Då börjar minnena strömma över mig. EL står för Eta Lindskog, min ingifta faster som dog redan 1958 endast 52 år gammal.
 |
| Eta, Bruse och Gösta |
Här står hon på trappen vid Bromsbo skola utanför Ängelsberg med den älskade katten Bruse i famnen och min farbror Gösta bredvid. Gösta träffade Eta "på äldre dar" i London. Hon var judinna och hette Neumann i efternamn.
När min syster S skulle komma till världen fick jag bo några dagar hos farbror och faster. Jag minns de engelska Penguin-böckerna, de små glasfigurerna, den blå marsskymningen utanför fönstret. Faster Eta berättade att så här års kommer tranorna flygande och lägger ljus i sängen. Och det var väl det jag spejade efter.
Idag plockar jag fram den broderade påsen och lägger i mitt nattlinne. Och samtidigt påminns jag om Eta, min musikaliska, vänliga och fina faster.
Ett annat broderi som får mig att minnas är den lilla sidenväskan. I den ligger en lapp som för mig är än mer värdefull än själva väskan. Där står nämligen:
Denna väska ska Margareta ha efter sin farmor, med farmors handstil
. Jag blir så rörd och glad att hon tänkte på mig och ville ge mig något fint som hon broderat.
Tyvärr gick farmor bort när jag bara var tre år, så vi fick inte ha varandra så länge. Hon var sjuklig de sista åren och hade det ganska besvärligt. Men jag har fått berättat för mig att hon tyckte att jag var hennes lilla solstråle.
Så har tankarna och minnena gått. Bäst att ta itu med resten av strykhögen!
